I fredags fick rekordmånga sökande sitt antagningsbesked inför höstens universitets- och högskoleutbildningar. De som nu pustar ut kan snabbt bli stressade igen – för det är långt ifrån enkelt att hitta någonstans att bo under studietiden.
Branschorganisationen Studentbostadsföretagen menar visserligen att läget ser ljusare ut i år än det har gjort de senaste åren. I Lund anses det till exempel finnas ”mycket god chans” att få studentbostad. Men annars är det främst i de mindre studentstäderna som möjligheterna till bostad är som störst. Malmö, Uppsala och Stockholm har bara ”medelgod chans” och i Göteborg är läget kritiskt; 29 procent av studenterna väljer bort staden på grund av bostadsbristen, säger Isak Dunge, ordförande för Göteborgs förenade studentkårer, till Ekot (9/7).
Att studenter faller mellan stolarna i det svenska hyressystemet är sedan gammalt. De som saknar kötid, kontakter och inte har råd att köpa en bostad får ofta söka sig till andrahandsmarknaden där hyrorna kan vara ohållbart höga. Att luckra upp hyresregleringen och lätta på byggkraven för studentbostäder hade underlättat situationen.
Men det finns också ett annat perspektiv. Kanske är det inte bostäderna som är för få, utan studenterna som har blivit för många?
Sedan början av 90-talet har andelen av befolkningen som har en längre eftergymnasial utbildning ökat från 10 till 30 procent. År efter år slås nya rekord i antal sökande till universiteten.
Ett styrkebesked för en bildningsnation som Sverige?
Absolut, men hur studenterna får användning för sina kunskaper på arbetsmarknaden spelar roll. Värdet som arbetsmarknaden sätter på högre utbildning sjunker när fler har en.
Svenskar börjar plugga senare i livet jämfört med studenter i andra länder och examensåldern vid kandidatexamen ligger på strax över 28 år – tredje högst i OECD.
Samtidigt är arbetslösheten bland akademiker den högsta på över 20 år, och enligt en rapport från Saco studentråd har var fjärde som tar examen fortfarande en inkomst under studiemedelsnivå fyra månader senare.
Att korta ner vissa utbildningar och göra dem mer intensiva, och dra ner på antalet platser, kunde bidra till att återställa värdet av högre utbildning. Spets, snarare än bredd?
Inte minst skulle chanserna för nybakade studenter att få en bostad öka.