Uppskjutna investeringar i omställning, gröna satsningar som flyttas utomlands eller prioriteras ner. Det är resultatet när svenska företag de senaste tre åren oroligt har tittat på regeringens ryckiga beslut och regelförändringarna på klimatområdet.
UN Global Compact, UNGC, är FN:s initiativ för hållbart företagande och det är deras svenska gren som frågat sina medlemmar om deras klimatomställning har påverkats. Över 300 företag svarade och närmare hälften sa att de har bromsat investeringarna. Bland stora bolag var siffran ännu högre, närmare 60 procent av bolagen med över 1 000 anställda hade minskat omställningstakten.
Nästan nio av tio ansåg att svenska politiska spelregler utgör ett hinder för investeringar i hållbar omställning, och sex av tio att osäkerheten innebär en risk för deras konkurrenskraft. ”Den här ryckigheten och otydligheten, det är det sämsta för företagen att hantera,” säger UNGC Sveriges vd Philip Thormark till Vetenskapsradion.
Även i EU ser hållbarhetståget ut att ha spårat ur. I slutet av juni föreslog ministerrådet att energiföretag som startar ny utvinning av fossila bränslen ändå ska få ingå i hållbara investeringsfonder, så länge företagen lägger minst 20 procent av sina nettoinvesteringar på gröna projekt. Beslutet fattades mitt under en av de värsta värmeböljorna i mannaminne, men så blir man ju också dum av extremhetta, som Dagens Nyheters ledarskribent Elias Rosell påpekar.
Det är som att ledande politiker fortfarande inte har förstått det mest grundläggande: koldioxidhalten i atmosfären stiger hela tiden, med varje utsläpp. Om vi i år, 2026, halverade världens utsläpp så skulle halten ändå fortsätta stiga. För att låna en bild som blivit populär; det är som ett badkar som vi spolar vatten i. Om vi minskar strålen, så är det ändå en stråle, och ytan fortsätter höjas. Än har vi inte hittat ett effektivt sätt att dra ur proppen. Vår enda angreppspunkt är kranen – vi måste sluta släppa ut.
Återstår att se om den kommitté i EU-parlamentet som i veckan röstar om förändringsförslaget har insett detta och säger nej till galenskapen. Eller om vi får ”hållbara” fonder som investerar i olja.
I UNGC Sveriges undersökning uppgav nästan 70 procent av de svenska företagen att de vill öka sina investeringar i hållbar omställning.
Frågan är om de menar allvar. I våras visade forskare vid Chalmers att flera av de företag som släpper ut mest växthusgaser inte söker pengar från de statliga omställningsprogrammen Industriklivet och Klimatklivet.
”När möjligheterna dyker upp väljer flera av de största utsläpparna att inte engagera sig i den omfattning som krävs” säger Chalmersdocenten Hans Hellsmark.
Det har vi inte råd med. Näringslivet måste satsa på den omställning de säger sig vilja ha. Och politiken måste hjälpa dem att våga. De katastrofala följderna av att inte göra något ser vi redan.
Lisa Kirsebom är frilansande vetenskapsjournalist och moderator.