Ett fantastiskt beslut av töntarna i Fifa
Markus Larsson: Intromusiken får gåshuden att ta på sig en lustig mössa
Det är mycket gnäll om VM.
Med all rätt – fotboll är bara till för de rika.
Men en sak är ett mästardrag.
Det spelar ingen roll vilka lag som möter varandra i grundspelet.
Intromusiken får gåshuden att ta på sig en lustig mössa, läsa en krönika av Erik Niva och måla en flagga över ansiktet.
I flera matcher går lagen på planen till ”Sirius” med The Alan Parsons Project, en perfekt inledning. I många fall är introt höjdpunkten. Få lag klarar av att leva upp till laddningen och förväntningarna som den instrumentala låten skapar.
Fifa, detta girighetens Taj Mahal, har i alla fall gjort ett rätt.
Varför organisationen valt ”Sirius” är oklart, men det handlar antagligen om låtens ställning i amerikansk idrott. Det finns nästan inget tydligare sätt att visa att USA är slutspelets primära värdland. Eller den till synes oundvikliga amerikaniseringen av fotboll. I USA är ”Sirius” en institution. Alla har hört den men få vet vem som skrev musiken.
Länge saknade sportvärlden maffiga introlåtar och spelarpresentationer. Men det ändrades när Tommy Edwards, en radioprofil och matchvärd för basketlaget Chicago Bulls, gick på bio i början av 80-talet. ”Sirius” spelades i bakgrunden innan filmen började. Edwards hörde direkt vilken potential det fanns i musiken för att bygga spänning och dramatik.
Med en tajming som skolats i radion började Tommy Edwards att presentera Chicago Bulls med ”Sirius”. Han ville få hemmapubliken att känna sig oövervinnliga och göra motståndarna skräckslagna. Edwards efterträdare, Ray Clay, fulländade ritualen under Bulls dynasti på 90-talet. Lagets största stjärna annonserades alltid sist, precis när gitarrsolot dunkar låten i korgen:
”From North Carolina... at guard... 6’6”... MICHAEL JORDAN!”
Inget lag har förr eller senare, och oavsett sport, varit mäktigare. Man vill springa genom väggen utan hjälm och benskydd när man ser de klassiska klippen med Chicago Bulls signaturmelodi.
The Alan Parsons Project hade ingen tanke på att göra sportvärldens bästa intro när de gick in i studion. Den brittiska duon bestod av Alan Parsons och Eric Woolfson. Parsons har en bakgrund som ljudtekniker under inspelningarna av ”Abbey Road” med The Beatles och Pink Floyds ”The dark side of the moon”. De ville skriva ett kort inledning till låten ”Eye in the sky” på albumet med samma namn.
”Sirius” släpptes 1982 och har sedan dess gjort en sällsam resa. Från att ha varit en omtyckt parentes före ”Eye in the sky” till att tonsätta världens största sportshow 2026. Alan Parsons själv verkar ta sport med axelryckning. När han en gång fick frågan om vad han tyckte om att Chicago Bulls använde hans musik svarade han:
”Vem är Michael Jordan?”
På lördag klockan 19.00 svensk tid kommer ”Sirius” att spelas när Sverige går ut för att möta Nederländerna. Rysningarna kommer att kunna registreras på Richterskalan, vilket kan bero på Alan Parsons.
Men det lönar sig nog inte att fråga 77-åringen om Yasin Ayari och Mattias Svanberg.
Larssons topp tre
1. ”Widow’s bay” (tv-serie, Apple tv)
Skräck är de senaste årens starkaste trend. Och det här kan vara erans kronjuvel. Humorn gör bara serien ännu hemskare.
2. ”Gå varsamt, här vilar en dröm” (kommande ep, Tomma Intet)
Konsten att förvandla Kents årgångsmelodier till ett mörkt och drömskt och oemotståndligt nu i Göteborg.
3. ”The last dance” (dokumentär, Netflix)
Apropå ”Sirius” och Chicago Bulls – en dokumentär som går att se om hur många gånger som helst.