Det kan inte vara lätt att vara brasiliansk landslagsspelare ändå.
Efter en ganska icke-förtroendeingivande och trubbig insats i 1–1-premiären mot Marocko klev ”Seleção” in till kvällens tillställning mot Haiti med egentligen allt att förlora på förhand.
Allt annat än en promenadseger kändes trots allt otänkbart och oacceptabelt utifrån den skyhöga kravbild som (alltid) finns på VM-historiens framgångsrikaste nation genom tiderna. En enorm brasiliansk publik och en minst lika enorm brasiliansk presskår förväntade sig inget mindre.
Mot ett Haiti som snarare hade allt att vinna.
Hoppet levde en dryg kvart
Att det lilla, katastrofdrabbade, karibiska landet tagit sig till ett fotbolls-VM är en bedrift i sig, oavsett faktumet att det är ett till stor del ”invärvat” landslag.
Att de över huvudtaget, i åtminstone tjugo minuter, höll emot och även stundtalsvar framme i brasilianskt straffområde är nästan sensationellt om man ser till skillnaden mellan lagen spelare för spelare.
De hade ändå ett spel och ett stöd som fick en att känna att detta kanske, kanske kunde bli en David vs Goliat-historia. Eller Rocky vs Apollo, om vi ska tala Philly-språk.
Men...nej.
Enorma firandet efter 1–0
När Matheus Cunha tryckte in en fri retur från ett Vinicius Junior-avslut så var det som om all press, nerv och potentiell, underliggande oro och frustration helt försvann från ett brasilianskt lag som vilt och unisont firade 1–0-målet.
Bara faktumet att den brassebänken tömdes i firandet av ett relativt tidigt ledningsmål mot Haiti säger en hel del om hur pressade de brasilianska spelarna faktiskt varit av framgångskraven som ligger över dem.
Men där dog också mer eller mindre tillställningen på alla sätt och vis – och brassarna fick surfa mot en så gott som säkrad slutspelsplats i fred.
Matheus Cunha, denna gång direkt framspelad av Vini Junior, dundrade in 2–0 i första krysset.
Sen skulle den sistnämnde Real Madrid-stjärnan även lägga till ett mål på det egna kontot med en 3–0:a innan paus.
Så klart att inglasningen av pressboxen (ett amerikanskt otyg som dessvärre är en regel snarare än ett undantag på NFL-arenor) i högsta grad påverkar känslan och omdömet.
Men när 3–0:an kom kändes det inte som det lät så mycket utanför glaset heller.
Inte ens en Bon Jovi-allsång och ljusshow i paus kunde väcka den här tillställningen – om någon förutom arrangören nu trodde det.
Som en betydelselös basebollmatch
Andra halvleken blev en transportsträcka som gick desto mer friktionsfritt än vad transportsträckor i Nordamerika vanligtvis brukar gå.
Med en handfull ”stämningstoppar” på vägen från över 65 000 åskådare (som i övrigt lät som om de vore tvärs över gatan och såg på ett redan slutspelsavhängt Phillies i omgång 124 av MLB).
- När Haiti faktiskt hade ett riktigt bra läge att reducera.
- När Endrick byttes in.
- När Endrick gjorde ”mål” innan han vinkades av för offside.
- När Vinicius Junior briljant spelade fram Gabriel Martinelli till ett ribbskott.
- När de haitiska fansen fick dansa loss till ”Danza Kuduro” i vätskepausen.
3–0 blev det. Ett resultat som nog trots allt inte lär vara överlägset och dominant nog för att förhindra de brasilianska spelarna och Carlo Ancelotti från att även få vissa kritiska frågor från den megastora brasilianska presskåren (så stor att en svensk medierepresentant inte fick plats i den mixade zonen).
”Vad var du inte nöjd med?” var trots allt den första frågan han fick.
Vinicius Juniors form bådar gott
Med det sagt – lite press släppte nog ändå från de brasilianska axlarna efter detta.
För de tog segern de behövde. De behöver inte oroa sig på kritiska nivåer över ett eventuellt snedsteg mot Skottland i den avslutande gruppspelsomgången – då avancemanget borde vara så gott som säkrat med fyra inspelade poäng.
Och framförallt såg ju faktiskt Vinicius Junior, även denna afton, ut som den världsklasspelare han varit på klubblagsnivå men sällan varit i landslagskläder. Bara det bådar väldigt gott för Carlo Ancelotti och hans Brasilien.
Underliga frågan efter priset
Med det sagt.
Den första fråga Vinicius fick i den officiella Fifa-intervjun efter att ha vunnits priset som matchens lirare var vad han äter till öl när han firar med sina vänner i Brasilien.
– Jag dricker inte öl, men äter mycket ris och bönor, som vi gör i Brasilien, svarade han.
Det säger ju allt om vilken picknicktillställning det här faktiskt var.