I slutet av april presenterade regeringen med infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson i spetsen en ny nationell plan för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037. Planen är den största någonsin och omfattar 1 171 miljarder kronor, varav ungefär hälften är avsatt för vidmakthållande och hälften för utveckling. Enbart 4 miljarder kronor – tre promille av den totala budgeten! – är avsatta för forskning och innovation, vilket är mer än en halvering jämfört med tidigare nivåer. Det innebär en minskning från 727 miljoner kronor år 2025 till omkring 330 miljoner kronor per år under den kommande tolvårsperioden. För oss som transportforskare framstår det som en motsägelse att skära ner på forskning och innovation, samtidigt som man gör enormt stora satsningar inom området. Hur ska vi då kunna lära av det som sker, analysera brister och utvecklingsbehov, samt föra ut ny kunskap i våra utbildningar som formar de som ska jobba inom området?
”Varför skära så hårt i forskningen?”
En halvering av Trafikverkets anslag till transportforskningen under den kommande tolvårsperioden kommer att få mycket stora konsekvenser. Det skriver transportforskare från tolv svenska universitet och högskolor.
Metodai Nyheter är en nyhetsaggregator. Hela artikeln finns hos källan. Upphovsrätten tillhör respektive medium.