Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Varje gång jag hör någon på allvar argumentera för planhushållning brukar jag återberätta något jag läst i Martin Kraghs bok ”Rysslands historia” (Dialogos förlag). Han redogör där för hur man i Sovjet försökte uppfinna icke-kapitalistiska drivkrafter åt sin industri. Exempelvis fick möbelfabriker ett viktmål: att producera ett visst antal ton soffor.
Resultatet blev de tyngsta soffor världen har skådat.