Kanske var det bara en slump, en tillfällighet.
Men som vi lärde oss redan i Christopher Nolans ”The Dark Knight Rises”: En skicklig utredare får inte tro på tillfälligheter.
Därför: När jag såg Sveriges uppvärmning på Toyota Stadium inför den tidiga gruppfinalen mot Nederländerna tänkte jag direkt: Detta är en krigslist.
Så vad var det jag såg?
Jo, jag såg Yasin Ayari, Alexander Isak och Viktor Gyökeres sida vid sida joggandes rakt mot världspressens kameror. En VM-tvåmålsskytt bredvid en VM-trepoängsman flankerade av ytterligare ett VM-mål och en VM-assist.
Isak, Ayari och Gyökeres på rad.
En tillfällighet?
Eller en medveten strategi?
En signal till fotografer och reportrar att tapetsera sajter och tv-inslag med inför Nederländerna: Här har ni alla våra tre största hot på en och samma ruta.
Jag tar inte gift på att det var en medveten strategi, men jag viftar inte heller bort det som en tillfällighet. De tre joggade längst ut, tillsammans, nära världspressens kameror.
Isak och Gyökeres trivs ihop nu
Alldeles oavsett: Att Isak och Gyökeres sprang där, sida vid sida, med breda leenden, finns det bildbevis på.
Det har varit en diskussion under hela VM-uppladdningen att de inte skulle fungera ihop. Inte funnit varandra. Men så kom femettan mot Tunisien, och plötsligt såg kemin riktigt bra ut på planen. I protokollet ännu bättre. Först spelade Gyökeres fram Isak till 2–0. Sedan spelade Isak fram Gyökeres till 3–1. Bara för att nämna två exempel på samarbetet.
Och nu nästa detalj: Småskrattandes, sida vid sida på uppvärmningen inför den stora fajten på Houston Stadium på midsommardagen.
En sak är säker: Att möta Nederländerna, i det här skedet av VM, kommer bli en fruktansvärt svår uppgift. Snudd på omöjlig för Sverige. Det kommer att krävas överjävliga insatser defensivt och extraordinära prestationer offensivt. En matchbild jag kan se framför mig är att Nederländerna i alla fall gör två mål. Då måste Ayari, Isak och Gyökeres göra åtminstone ett mål var för tre poäng.
Skulle Sverige vinna mot Nederländerna vore det en milstolpe i svensk fotbollshistoria. Vi får nämligen gå tillbaka till Kurre Hamrins dagar, och 3–1 mot Västtyskland i semifinalen 1958 för att hitta senaste svenska VM-segern mot en stornation (alltså mot ett motstånd av Brasiliens, Argentinas, Frankrikes, Englands, Italiens, Tysklands, Spaniens eller Nederländernas kaliber).
Därefter har Sverige spelat en VM-final och åtta VM-turneringar, totalt 37 VM-matcher, utan att någonsin besegra någon av VM-giganterna.
I VM 1994 vann Sverige mot Ryssland, Saudiarabien, Rumänien och Bulgarien, men aldrig mot Brasilien trots två försök. Så såg det ut under 1970-talet, och så har det sett ut i de senaste VM:slutspelen också. Sverige har vunnit mot Nigeria, Paraguay, Sydkorea och Mexiko – men förlorat eller spelat oavgjort när motståndet varit England eller Tyskland.
Slog England 1992 – i EM
Blandar man in fotbolls-EM i diskussionen får vi backa ända till 1992 och segern mot England för att hitta en svensk triumf mot topp åtta.
Frankrike 2012? påpekar någon. Visst, men det var i en match som saknade betydelse för båda länderna: Sverige var utslaget och Frankrike redan vidare.
Däremot är Sverige bra på att lösa oavgjort. Det har man gjort mot England, Argentina, och Brasilien bland annat – och i EM 2004 mot just Nederländerna (även om det blev förlust på straffar sedan).
Men det lär krävas att Ayari, Isak och Gyökeres kliver fram igen. Ja, ännu hellre om Sverige kan lägga ett fjärde hot till raden, nämligen Alexander Bernhardsson.
Yttern hade – tyckte jag – en besvärlig match mot Tunisien. Fick inte riktigt ut de offensiva kvaliteter han har i sig. Nu kan det rent hypotetiskt öppnas större utrymme för Bernhardsson till höger, då Nederländerna förväntas flytta fram laget mer än Tunisien gjorde.
– Det gäller att hitta ytorna själv också. De kommer inte gratis. Det är upp till alla i laget att skapa ytor för varandra, sa Bernhardsson på en presskonferens i veckan.
Jag gillade svaret.
Ännu mer gillade jag Benjamin Nygrens inställning när han klev fram inför journalisterna kort därpå.
Houston, vi har inget problem – ännu
Jag skrev redan inför Tunisien-matchen att stämningen i svensklägret är väldigt god, och den blev om möjligt ännu bättre efter premiärsegern. Sverige åker till Houston utan fler problem i bagaget än att inhopparen Eric Smith är småskadad. Det känns som att det råder någon form av mirakelharmoni i gruppen, allra mest symboliserat av Nygren som höll hov inför pressen i en god halvtimme.
Göteborgaren beskrev sig själv som nästintill lika bra på åtminstone tre andra sporter utöver fotboll – golf, dart, biljard och pingis. På frågan om han var dålig på något fick han inte fram ett enda exempel. Benjamin Nygren från Utbynäs SK glider runt här på andra sidan Atlanten med vad som kan vara VM:s bästa självförtroende. Det är bara att hoppas att övriga spelare känner likadant, men att de maskerar det bättre än ”Benji”.
Faktum kvarstår: Sverige har inte vunnit i VM mot en riktigt stor fotbollsnation på 68 år. En evighet.
Det vore onekligen på tiden att bryta förbannelsen mot Nederländerna i Houston Stadium, nu när vi ska fira midsommar där i stället för i Pontiac Silverdome den här VM-sommaren.