Personal med skyddsutrustning på en MSF-klinik i Bunia i östra Kongo-Kinshasa.
Foto: Anna Schönhofer/Läkare utan gränser
Sjuksköterskan Martina i ebolautbrottets Kongo: ”Är inte rädd”
Närmare 650 personer har dött • ”Viktigt att få dem att söka vård i tid”
・Uppdaterad:
Martina Gustavsson arbetar som sjuksköterska i eboladrabbade östra Kongo-Kinshasa där hundratals har avlidit i blödarfebern.
Men hon är inte orolig för egen del.
– Vet man hur man skyddar sig behöver man vara vaksam, men inte rädd, säger hon.
Martina Gustavsson är i huvudstaden Kinshasa i väntan på att få åka hem till Sverige. Hon har precis tillbringat en månad i Nordkivu i östra Kongo-Kinshasa – ett av de områden som har drabbats hårdast av det pågående ebolautbrottet. Men innan hon får sätta sig på planet hem måste hon ha varit symtomfri ett antal dagar för att säkerställa att hon inte är smittad.
Hon var även här 2019 då över 2 000 personer avled av sjukdomen. Men den här gången är det annorlunda eftersom utbrottet drivs av den ovanliga virusvarianten bundibugyo, som saknar vaccin och behandling.
Jag tror att det här kommer att pågå länge tyvärr, säger Martina Gustavsson.
Sprids till fler områden
Sjukdomen, som enligt vissa bedömare kan ha cirkulerat oupptäckt sedan februari, fortsätter att spridas till flera områden i Central- och Östafrika. De värst drabbade provinserna är Nordkivu och Ituri i nordöstra Kongo-Kinshasa. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har nästan 650 människor avlidit och över 1 800 bekräftats smittade.
Martina Gustavsson är utsänd av Läkare utan gränser (MSF) som driver flera kliniker och ebolabehandlingscenter. Sedan mitten av juni har hon tillsammans med lokal personal utbildat sjukvårdsanställda i hur man skyddar sig och minskar smittorisken. Hon har också hjälpt till att bygga upp isoleringsenheter på hälsokliniker där man kan ta emot och testa människor för att undvika att smittan sprids till andra patienter.
Det är ett utmanande arbete där saker som rinnande vatten och tvål inte alltid är tillgängliga. Smittspårning är svårt eftersom byar kan ligga i svårtillgängliga områden.
På hälsocentren doftar det av klorinlösning som man använder för att rengöra utrustning. Luften är dammig och det är 30 grader varmt, berättar Martina Gustavsson, som till vardags forskar inom global katastrofmedicin på Karolinska institutet.
Foto: Privat
Miljarder mot smittan
WHO har dragit i gång en insats, värd motsvarande nästan fem miljarder kronor, för att bekämpa det aktuella utbrottet. I Bunia i landets östra delar pågår kliniska försök för att hitta ett vaccin och en behandlingsmetod mot virusvarianten bundibugyo.
Men ansträngningarna att begränsa virusets spridning hämmas av våld och väpnade konflikter mellan militanta grupper, som har drivit miljontals civila på flykt.
Det är viktigt att vinna folks förtroende och få dem att söka vård i tid, säger Martina Gustavsson.
Foto: Anna Schönhofer/Läkare utan gränser
Fakta: Ebola
Ebolaviruset är ett RNA-virus som orsakar blödarfeber. Det finns sex varianter av ebolavirus – fyra av dem orsakar sjukdom hos människor.
Virusvarianten bundibugyo ligger bakom det aktuella utbrottet i Kongo-Kinshasa. Det finns inga vaccin eller specifika behandlingar mot just det, men utveckling pågår.
Ebolavirus smittar mellan människor genom kroppsvätskor. Även sexuell smitta förekommer. Insjuknandet sker snabbt i influensaliknande symtom som hög feber, huvudvärk, halsont, mag- och tarmsymtom och muskelsmärtor. I slutet av förloppet kan blödningar uppstå på huden och i inre organ.
Dödligheten beräknas ligga på 50–90 procent vid utbrott i drabbade afrikanska länder. Med tillgång till adekvat intensivvård är dödligheten sannolikt betydligt lägre.
Källa: WHO, Folkhälsomyndigheten