Poeten Ingrid Kallenbäck avled i februari. DN Kultur publicerar här hennes allra sista dikt.
Och allt
Allt som genomskådar och känns i huden.
Allt som blir en signal.
Allt som en vädjan.
Allt i det oavslutade.
Allt i det som omger oss.
Allt är gyttjebadets värme.
Allt är varje hjärtslag
ensamt med solens röst.
Allt i vår sårbarhet
och det jagade rådjurets öga.
Allt medan jorden snurrar
och det underliggande
gåtfulla
lever kvar.
Allt är verklighetsförsök
som bär våra sinnen.
Allt är våra liv
medan vi andäktigt simmar i djupen.
Allt är försök att hålla rörelsen mjuk.
Allt är tårar, skrik, skratt och nynnande.
Allt som rör vid alla ensamma.
Allt som lämnar spår, men ändå är ytor täckta av gräs.
Allt som finns när huden blir den enda vägvisaren.
Allt som finns i det vi kallar ursprung.
Allt som finns i det första ögonkastet från någon
som vi älskar.
Allt är cellernas ord
och språket som berättas av kroppen.
Allt är processer i de mest osannolika skeendena.
Allt i det första tillståndet.
Allt är heligt.
Allt är världar gjorda av sand.
Allt lever vidare i varandra.