USA har riktat nya attacker mot Iran, som svarar med angrepp mot flera länder i regionen.
Sammandrabbningarna sker sedan Irans revolutionsgarde har uppgett att Hormuzsundet stängs ”tills vidare”.
”Vi varnade er”, skriver Irans chefsförhandlare Mohammad Bagher Ghalibaf.
TT
Text
Bahrain, Kuwait, Förenade arabemiraten och Qatar rapporteras stå under attack tidig söndag. Även amerikanska mål i Jordanien och Oman har anfallits, skriver statliga iranska medier.
Revolutionsgardet i Iran hävdar därtill att ett fartyg i Hormuzsundet – det andra på bara några timmar – har träffats sedan det ”brutit mot reglerna” i sundet.
De iranska attackerna beskrivs som svar på nattens amerikanska anfallsvåg, den tredje denna vecka.
På order av president Donald Trump säger sig militärkommandot Centcom ha riktat attacker mot 140 iranska militära mål, vilket i sin tur sägs vara ett svar på att ett Cypernflaggat fartyg skadats i Hormuzsundet och att Iran därefter förklarat farleden stängd.
”Iran fattade ett dåligt beslut. Nu får de betala”, skrev USA:s krigsminister Pete Hegseth på X under natten.
Enligt Irans revolutionsgardes utsago stängdes farleden efter att ett fartyg som tagit ”en otillåten rutt” stoppats med varningsskott. Sundet förblir stängt tills ”de amerikanska interventionerna i regionen avslutats”, heter det i statliga iranska medier.
”Vi varnade er: håll ert ord eller betala priset. Verkligheten knackar på”, skriver chefsförhandlaren och talmannen Mohammad Bagher Ghalibaf på X och hänvisar till USA-avtalets punkt fem, som stipulerar att Iran ska stå för ”arrangemangen” i Hormuzsundet.
Irans utrikesminister Abbas Araghchi befann sig på lördagen i Oman för samtal om Hormuzsundet och hur det ska skötas.
I samband med det kom rapporter från AP om att USA krävt att Iran gör ett offentligt uttalande där det strategiska sundet förklaras öppet och landet lovar att avstå från ytterligare attacker mot fartyg i området.
Enligt källor till flera medier satte USA lördagen som slutdatum för ett sådant uttalande.
Innehåll från Nordea Private BankingAnnons
Väg, vind och vatten – så kan du investera i samhällets ryggrad
Som investeringsslag kan infrastruktur ha flera fördelar: de har ofta stabila och förutsägbara kassaflöden, kan vara inflationsskyddade och ha en stabil efterfrågan även i lågkonjunkturer. På senare år har intresset för att investera i infrastruktur vuxit. Nordeas Therese Liljeblad, specialist på alternativa investeringar, reder ut möjligheterna och vad man bör tänka på.
Att privatpersoner investerar i infrastruktur är långt ifrån nytt. Redan under den industriella revolutionen var det vanligt att förmögna familjer och andra gick in med pengar i olika utvecklingsprojekt.
Men som tillgångsslag utvecklades infrastruktur fullt ut först på 1990-talet, då allt fler tjänster och bolag inom sektorer som energi och kommunikation gick från att vara ägda av staten till att ägas privat.
– Att investera i privatägd infrastruktur var tidigare enbart möjligt för investerare med stort kapital och långsiktig placeringshorisont. Det krävs ju ofta stora summor för att investera i exempelvis ett vindkraftverk, som ju även har en lång livslängd, säger Nordeas Therese Liljeblad, specialist på alternativa investeringar.
På senare år har marknaden sakteligen börjat öppna upp för fler att placera i denna typ att tillgångar och nya onoterade investeringsmöjligheter har dykt upp, bland annat i fonder. Att investera i infrastruktur kräver dock fortfarande att du har en lång investeringshorisont, särskilt då likviditeten kan vara mycket begränsad.
Vad som räknas som infrastruktur
Men låt oss börja från grunden: infrastruktur är helt enkelt nödvändiga samhällstjänster som behövs för att ett samhälle ska fungera. Det kan vara exempelvis energiförsörjning, teletorn, hamnar och vårdinrättningar.
– Det är alltså ett brett spektrum – med den gemensamma nämnaren att det handlar om fysiska tillgångar som är viktiga för ett fungerande samhälle. Infrastruktur karakteriseras därmed av stabil efterfrågan där en stor del av intäkterna regleras av avtal, säger Therese Liljeblad.
De olika tillgångarna drivs ofta av megatrender. Ett exempel är utfasningen av fossila bränslen där infrastrukturen spelar en mycket viktig roll för att kunna nå ambitiösa samhällsmål som nettonollutsläpp. En annan megatrend är digitaliseringen där datatrafiken ökar kraftigt, vilket kräver fler investeringar i datalagring, databehandling och dataöverföring för att hantera en ständigt ökande dataanvändning. Andra megatrender kan vara urbanisering liksom en växande och åldrande befolkning.
Infrastruktur i portföljen
– När det kommer till vårt område, investeringar, kan infrastruktur vara tacksamt att ha i sin portfölj. Placeringarna har oftast en låg samvariation med övriga tillgångsslag, särskilt vid längre tidshorisonter, säger Therese Liljeblad.
Tillgångsslaget karakteriseras av att det har stabila och förutsägbara kassaflöden. Då dessa tillgångar många gånger har en monopolistisk ställning med tjänster som är nödvändiga för ett samhälle, så är efterfrågan stabil även under svagare ekonomiska tider.
Även kassaflödena är förutsägbara då de är reglerade av långa kontrakt, vilket kan tillföra portföljen ett inflationsskydd. Förutom det naturliga inflationsskyddet som kommer från att investera i fysiska tillgångar, har infrastrukturinvesteringar ofta också ett avtalsmässigt inflationsskydd på intäkter.
Det finns också en hållbarhetsaspekt. I det stora omställningsarbete från fossil till förnybar energi som pågår i många länder spelar infrastrukturen en viktig roll.
Men det finns också saker att tänka på innan man investerar i sådana här tillgångar, påpekar Therese Liljeblad.
– Då de är onoterade är de ofta illikvida – det vill säga svåra att snabbt sälja eller köpa. Det krävs också långa investeringsperioder, och de är kapitalintensiva. Dessutom kan olika infrastrukturtillgångar ha olika risk. Det är en stor skillnad mellan att investera i ett nystartat infrastrukturprojekt och att gå in i en redan välfungerande vindkraftspark som producerar energi, säger hon.
Så investerar man
– Ser vi till privat infrastruktur så är en möjlighet att man gör en direktinvestering i ett projekt. Men då krävs höga investeringsbelopp med lång placeringshorisont och man kan även behöva specialistkunskaper. Med detta följer att det även kan vara svårare att uppnå en väldiversifierad portfölj.
Ett smidigare alternativ är att investera i fonder, som i sin tur investerar i onoterade infrastrukturtillgångar. På så sätt kan man dra nytta av förvaltarnas kunskaper och dessutom få möjlighet att bygga en mer diversifierad andel av infrastruktur i sin portfölj.
– Nordea kan erbjuda ett par olika alternativ för fondinvesteringar, så diskutera frågan med din rådgivare i Nordea Private Banking om du är intresserad av infrastruktur, säger Therese Liljeblad.