Lägga sin röst på rätt lag, även om man tycker att blockpolitiken är korkad? Taktikera och hoppas att stödrösten inte är helt bortkastad? Blunda för att en röst på favoritpartiet blir ett stöd för en olustig ytterkant? Eller fokusera på den viktigaste frågan och försöka förstå vem som driver den bäst?
Det blir svårt att rösta i höstens val.
Det är lätt att känna sig politiskt deprimerad.
Den affektiva polariseringen tar död på varje vettig debatt. Men det är något annat än att påstå att det inte går att förstå vad partierna vill och valet handlar om. Det är att lämna walkover.
Klagovisan hörs redan: det är partiernas fel att väljare inte har en susning om hur de ska rösta.
Men politik ska inte skedmatas. Demokrati kommer med både rättigheter och skyldigheter. Det gäller att orka ta reda på, lyssna på debatter och utfrågningar, läsa intervjuer.
Ett väljaransvar – något politikerna varken kan eller ska ta. Däremot ska de vara ute och möta folk, redo att lyssna och förklara. Och dessutom ställa upp på utfrågningar och vara transparenta om reformer.
Här finns förbättringspotential. Många politiker duckar för ansvarsutkrävande intervjuer. De väljer att istället nå väljarna via egna kanaler i sociala medier. Sållar. Framhåller sin egen förträfflighet, överdriver motståndarens svagheter – och undergräver tilliten till traditionella medier.
Som har i uppdrag att granska makten. Inte att vara dess megafon.
Ett snäpp allvarligare är det när Carl-Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar, ger sig på enskilda journalister. På X misstänkliggör han reportern Lisa Röstlund, som förbluffande enkelt wallraffade sig hela vägen in i statsministerns sovrum, istället för att säga tack för att en sårbarhet i skyddet av regeringschefen där avslöjats. Tur att inget otäckt hann hända.
Detta i ett land där ministrar har mördats.
En annan väg för väljare att nå politiker är demokrativeckorna.
I tio år har Järvaveckan bjudit in till möten i ett av huvudstadens utanförskapsområden. Årets demokratidagar i slutet av maj fick visserligen utrymmas när stormvindar och regn drog in, med åska och hagel. Men flera partiledare och några ministrar höll tal.
På veckans samling ”Malmö möts” hölls drösvis med samhällsviktiga samtal. Om satir, historia, beredskap och medieetik.
Men var fanns politikerna? Det är konstigt med en demokrativecka ett valår utan stark partinärvaro.
Och var fanns väljarna? Om det var bristfällig reklam, rörigt program eller tidpunkten – veckan efter skolavslutning, veckan före midsommar – eller rent ointresse för samhällsfrågor som gjorde det glest framför en del scener må vara osagt.
Men visst är det lite symptomatiskt att USA-podden, där jag hade nöjet att åter vara gäst, fyllde kongressalen på Malmö live; 900 i publiken. När andra, mer svenska och vardagsnära, arrangemang lockade nio.
I Visby rullar politikerveckan på i regn och storm, i sol och hetta. Ett år var var jag tvungen att köpa raggsockor och mössa, ett annat år var det så varmt att solbrillorna fick vara på också på scenen. Maskaran var inte så vattenfast – läs svettålig – som utlovat.
Språngmarscher i gränderna, tidiga morgnar i morgon-tv, sena kvällar med prominenta gäster kring bordet. Folkfest framför scenen i själva Almedalen. Trångt och obekvämt och ofta hungrigt; köerna är för långa för den som går på minutschema.
En undermålig arbetsmiljö – men också alldeles, alldeles underbart. På tisdag drar valårets viktiga vecka igång.
Här finns partierna på plats, angelägna om att få ut sitt budskap. Här kunde finnas plats för riktiga möten mellan väljare och valda. Bortom valkompasser och tramsprogram. Fast kostnaden ligger numera långt bortom det rimliga. Privatpersoner prisas ut. Alltihop liknar allt mer de utvaldas rosémingel.
Demokratin förtjänar bättre.
Och självklart går det att rösta utan en politikervecka i ryggen. Väljare har ett eget ansvar för att ta reda på vad partierna vill. Och ta ställning.
Villrådig och vankelmodig? Orkar inte? Fullt fokus på studentfesten, skolavslutningen, fotbolls-VM, semestern? Alltid annat som går före?
Så kan det vara – men skyll inte bara på partierna.
Det står var och en fritt att inte bry sig och inte rösta. Men minns att den som inte gör det inte heller ska klaga på resultatet.
Heidi Avellan är senior kolumnist på tidningen.