Klockan var runt 23 på kvällen när det knackade på Louice Ottossons dörr i Saxtorp. Under kvällen hade blixten slagit ned på flera ställen – det var åska och kraftigt oväder.
Utanför står en okänd kvinna i finklänning. Bredvid henne, en häst i mycket dåligt skick.
– Jag fick en chock såklart. Kvinnan säger att hon och hennes man är på väg hem från middag och fått bromsa för en häst som varit lös på Bärbäcksvägen, säger Louice Ottosson.
Först tänkte hon att det kanske var någon av hennes egna hästar som rymt.
– När jag kollar mer noggrant ser jag att det är en nordsvensk häst i väldigt, väldigt dåligt skick. Regnet öser ner och kvinnan undrar om jag känner igen hästen, vilket jag inte gör.
Båda ställer sig då frågan: hur gör vi nu?
– Paret ville åka vidare hem och var inga hästpersoner. De hade knackat på närliggande stall men där fanns ingen som öppnade.
Louice Ottosson bestämde sig för att hjälpa till. Men hon kände på sig att något inte stod rätt till.
– Jag ville inte börja ringa runt och efterlysa ägare. Dels var det mitt i natten, dels kände jag att det borde anmälas. För det var verkligen ingen frisk häst, säger hon och fortsätter:
– Man vet ju inte omständigheterna. Det kan röra sig om sjukdom, eller någon som avlidit. Men jag kände inte att jag ville efterlysa en ägare som har en häst i sådant skick.
Vem hästen tillhör är fortfarande oklart.
Efter en lång, sömnlös natt för Louice Ottosson kom djurambulansen tillsammans med polis och hämtade hästen morgonen därpå.
Anmälan gjordes både till polis och länsstyrelse.
Men bara dagar senare, efter veterinärbedömning, fick hästen avlivas – något som smärtar Louice Ottosson.
– Jag är diplomerad ridlärare, uppvuxen på stuteri och har jobbat med hästar i hela mitt liv. Och detta var det värsta jag någonsin sett i verkligheten.
Hur kändes det att se en häst i det skicket?
– Nej usch, jag mår dåligt faktiskt. Det här berörde mig djupt, och gjorde mig samtidigt orolig. Jag vill tänka att ingen människa gör något sånt med flit, det hoppas jag verkligen inte.
Hon berättar att flera hört av sig med tips och spekulationer; kanske har hästen vandrat långt och länge på egen hand?
– En häst i det skicket kan inte vandra långt. Hans mage var svullen, han fattades tänder och hade flera underliggande sjukdomar. Jag lider med den här hästen och undrar vad han har fått vara med om.
Paula Hultgren är enhetschef på Länsstyrelsen i Skåne.
– Vi har inte kunnat hitta någon ägare och har hört oss för mycket i närområdet.
Måste man inte id-märka sin häst?
– Alla hästar ska id-märkas och ha pass för det mesta. Det första vi gör med omhändertagna djur är att se om det finns en id-märkning.
Hon säger att det ofta väcker mycket känslor när myndigheten tar beslut om att avliva omhändertagna djur.
– Då är det viktigt att förstå varför. Denna hästen har varit väldigt mager, säkert på grund av ålder men även annat. Tandstatusen var dålig, så den har nog haft svårt att äta under lång tid, säger Paula Hultgren.