Sara Berg är medarbetare på kulturredaktionen.
Eftersom jag inte har någon semester i sommar, ägnar jag och min kille en hel del tid åt att försöka planera in roliga utflykter under helgerna. En kompis sommarhus på Öland – kul! Bröllop på Österlen och ett par nätter i norra Skåne – också kul. Sedan började vi leta tåg till Stockholm.
Visst, framförhållningen var sådär, men efter lite pusslande med avgångar fram och tillbaka slutade notan på nästan 5 000 kronor. Ungefär vad det hade kostat oss att flyga tur och retur till London, Berlin eller Paris, för övrigt. Hade vi nöjt oss med Öresundståget till Göteborg hade vi kommit både dit och hem för halva priset.
Sa jag notan, förresten? Vi köpte givetvis aldrig biljetterna. Efter att ha funderat två minuter insåg vi hur mycket roligare vi kunde ha det i Köpenhamn för samma summa, den hånfulla växelkursen inkluderad.
För trots att vi räknade upp allting vi älskar med Stockholm, kunde vi inte komma på någonting – förutom vissa personer som råkar bo där – som inte också finns i Köpenhamn. Dessutom mer och bättre.
Därför var det inte förvånande att läsa att Köpenhamn i år toppar hela två listor över världens bästa städer. Dels Happy City Index, sammanställd av ett internationellt team av forskare och analytiker. Dels Global Liveability Index, som tidningen The Economists analys- och forskningsgrupp EIU ligger bakom.
Staden får höga poäng i alltifrån stabilitet, utbildning och infrastruktur till gott ledarskap, ekonomi, hälsovård, livskvalitet samt kultur och miljö.
Eftersom jag regelbundet åker till Köpenhamn och även hade en pojkvän som pluggade till arkitekt där för några år sedan, vet jag att detta är sant. Och hade det inte varit så hopplöst dyrt att vara en svensk med svensk lön, hade jag själv bott där.
Nu bor jag där i själen och ångrar att jag inte köpte den där andelslägenheten på Nørrebro som jag och mitt ex var och tittade på för över ett decennium sedan. Fast då fick man betala 1,20 svenska kronor för en dansk krona och det tyckte jag var lite väl.
Idag har jag förlikat mig med den danska ekonomin, men det är å andra sidan den enda nackdelen med Köpenhamn som jag kan komma på. Stadsplaneringen är underbar, med cykelvägar överallt och en välfungerande metro med förarlösa tåg som avgår med bara några minuters mellanrum.
Varje gång staden bygger eller rustar upp en ny stadsdel – som Nordhavn eller Carlsberg Byen – är man noggrann inte bara med arkitekturen utan även med de verksamheter som får öppna där. I Sverige förses nybyggda områden med en sushikedja, ett snabbköp och ett gym, medan danskarna får hantverksbageri, naturvinsbutik och en restaurang som drivs av någon som jobbat på Noma.
Specialkaffebarerna finns överallt och servicepersonalen är alltid trevlig och kunnig. Under förra helgens Köpenhamnsbesök träffade vi en svensk läkare som insett att han hellre ville ägna sitt liv år att handbrygga ljusrostat kaffe i en källarlokal i närheten av Kongens Nytorv.
Sedan åt vi moderna indiska mellanrätter i en lokal designad av ett hippt danskt möbelföretag. I Köpenhamn kan man nämligen äta seriöst lagad mat från nästan samtliga asiatiska kök. Och då har jag inte ens nämnt den italienska matscenen.
Köpenhamn har också mängder med högkvalitativa museer och teaterscener, snygg design, stora parker och en befolkning som kan klä sig med stil. Om det så är de färg- och mönstermatchade tjejerna i Indre Byen eller de mer avslappnat trendiga killarna på andra sidan av Søerne.
I juni presenterade förresten Danmarks nya regering några av sina viktigaste satsningar: avgift på arv över 10 miljoner kronor, gratis tandvård till alla, mer pengar till grundskolan, en generösare fertilitetshjälp och gratis buss- och tågresor för alla under 22. Se där, några ledtrådar till varför det går så bra för vårt grannland.
Men tillbaka till topplistorna. Jag hittar ingen uppgift om var Stockholm hamnade på Global Liveability Index i år, men på Happy City Index ligger staden på plats 28. Glädjande nog ligger Malmö på plats åtta. Men så är vi också en del av Öresundsregionen.
Den här veckan…
… läser jag: Therese Bohmans kommande roman ”Kapitalet”, om Stockholms influencer-värld. Vissa lär känna sig utpekade.
… tittar jag på: ”The man in the high castle” på Netflix, baserad på Philip K Dicks dystopiska roman om en värld där nazisterna vunnit andra världskriget.
… lyssnar jag på: Titelspåret på ”Love & tears” med Gener8tion, skivan där även Yung Lean-låtarna ”Storm I” och ”Storm II” finns med.