Brorsan gick sin egen väg 1905. Visst skaver det lite att han håller på att växa om oss, men det finns mycket att tjäna på nordiskt samarbete.
Googla ”Erling Braut Haaland”. Då dyker en animerad norsk viking upp på skärmen. Dunk dunk, låter det från högtalarna.
Det råder ingen tvekan om att den långhåriga tvåmetersmannen Haaland har tagit över internet. Sökmotorer, media, sociala medier. Nyligen passerade den norske fotbollsanfallaren sitt klubblag Manchester City i antalet följare på Instagram – och snart (men inte än!) är han större än Zlatan.
Dunk dunk, ljuder klackledarens trumma innan tusentals norrmän tar ett osynligt roddtag och brister ut i ett unionsont ”rooo”. Ikväll spelar de kvartsfinal i fotbolls-VM.
Usch, vad det går bra för Norge. Att norrmännen är världsbäst på vintersport och oljefond är sedan gammalt, men på senare år har de också börjat kamma hem priser i film, litteratur och friidrott. Lugna ner er, vill man säga – det där är ju svenska saker!
Än värre: Den norska huvudpersonen är inte längre den arroganta skidåkaren Petter Northug, utan en blond zen-Shrek. Haaland är svårare att ogilla.
Värst är nog ändå känslan att det hade kunnat vara Sverige. Men drömmen om en ny VM-sommar, som vore det 1994, blev aldrig verklighet. Lillebror har vuxit om oss.
Djupt andetag. Okej. Det är okej. Den som släpper avundsjukan kan glädjas åt att det går bra för bror. Än finns valet att – hemska tanke – hoppa i båten och ta plats vid årorna.
Det var norska liberaler som drev igenom unionsupplösningen 1905. ”Kan själv”, sa det radikala småsyskonet – och till slut gick det att uppnå en fredlig avknoppning. Svenska kung Oscar II svarade med att byta valspråk från ”Brödrafolkens väl” till ”Sveriges väl”. Livsuppdrag: misslyckat.
Sedan dess har Sverige och Norge åter knutits närmare varandra. Människor åker obehindrat över landsgränsen för att arbeta och handla – och med Sveriges Nato-inträde fördjupades den nordiska integrationen på försvarsområdet. Brödrafolken kan vara självständiga och gnabbas ibland, men också samarbeta och glädjas åt varandras framgångar.
En viktig detalj i den fredliga unionsupplösningen 1905 var att trafikförbindelserna fick vara kvar – men den nordiska infrastrukturen borde sammanlänkas ytterligare. Sveriges medlemskap i Nato aktualiserar behovet av järnvägsupprustning och bättre samordning kring de fyra tågförbindelserna västerut. Detsamma gäller vägbyggande, där Sverige kan lära av hur Norge inkorporerar privat kapital i infrastrukturprojekt (DN 9/7).
Utöver tåg och bilar handlar samarbetet också om osynliga båtar: I kväll finns det plats i brorsans vikingaskepp. Du kan välja att sluta ögonen, linda in din kvikk lunsj i lompe, dra på lusekoftan och rooo så det står härliga till.
Dunk dunk.