Kap Verde blev en favorit efter heroiska insatser mot Spanien och Argentina. Men vad vet vi om landet? Det är en ö-nation i Atlanten utanför Afrikas kust, söder om Kanarieöarna.
Som språkvetare kan man inte låta bli att fråga sig vilket eller vilka språk som används i landet. Sådant kan man enkelt ta reda genom en internetsökning. Sök på landets namn plus ”språk”.
Egentligen borde väl alla vara nyfikna på detta. Svaren säger ju också en del om ländernas historia, inte bara om språken. På nätet kan vi läsa att portugisiska är det officiella språket på Kap Verde och landets skriftspråk. Men det vanliga talspråket är ett kreolspråk som kallas kriolu. Vad betyder detta?
Öarna var en knutpunkt i den slavhandel som portugiserna organiserade. Människor med många olika språk transporterades från det afrikanska fastlandet.
För att kommunicera växte det fram ett förenklat språk baserat på portugisiska, ett pidginspråk.
Sådana språk har funnits på många håll i världen, där människor med helt olika språklig bakgrund tvingats kommunicera. På Kap Verde blev det en förenklad portugisiska där ordböjning och grammatiska detaljer reduceras till ett minimum.
Vi har väl alla någon gång tragglat oss fram med ”pidginlösningar” när ett gemensamt språk saknats. Innehållsorden (water, food, hungry) är det viktiga, do-omskrivning och verbböjning kan vi strunta i. När ett pidginspråk blir modersmål för en grupp i samhället, kallas det för ett kreolspråk, ett språk som utvecklas och förs vidare till nästa generation. Kriolu är ett kreolspråk, därav namnet.
Den minsta nationen i VM var Curaçau med 160 000 invånare, en självstyrande del av Nederländerna. Nederländska är officiellt språk tillsammans med Papiamento, ett kreolspråk med främst portugisiska rötter.
Världens två mest folkrika länder, Kina och Indien, har däremot inte deltagit i VM. Folkmängd kvalificerar uppenbarligen inte ett land för VM.
I Sverige talas svenska, i Japan japanska. Men allt följer inte den enkla modellen: ett land, ett språk.
Några språk har officiell status i flera länder. Spanska talas i hela nio VM-länder: Spanien, Mexiko, Panama, Colombia, Ecuador, Paraguay, Uruguay och Argentina. Här finns länder med goda fotbollsmeriter och flera VM-guld.
Från Mexiko och söderut är spanska det dominerande språket. Brasilien avviker med portugisiska som officiellt språk.
Dagens språkkarta med spanska och portugisiska över kontinenten förklaras historiskt med europeisk kolonialisering. Det finns förstås en annan språkkarta med hundratals inhemska språk. Flera av dem lever vidare som minoritetsspråk, andra har dött ut.
Ett intressant och avvikande exempel i sammanhanget är Paraguay, där det inhemska språket guarani har officiell status vid sidan om spanska. Språket talas allmänt i landet, man talar guarani men skriver spanska.
Engelska deltar med flera länder: England, Skottland, USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och Ghana. Detta speglar det brittiska samväldet med gamla kolonier i alla världsdelar.
Arabiska är officiellt språk i ett stort geografiskt sammanhängande område och representeras i VM av följande länder: Saudiarabien, Irak, Qatar, Jordanien, Egypten, Tunisien, Algeriet och Marocko. Talspråken i länderna skiljer sig åt, men de delar basen i den klassiska arabiskan.
Franska förekommer också flitigt i VM: Frankrike, Belgien, Schweiz, Kanada, Haiti, Elfenbenskusten, Senegal och Kongo.
Denna exposé över VM-språken speglar historien. Vilket av de nu nämnda språken som till sist vinner VM är oklart. För det kan väl aldrig bli norska.
Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska