När vattnet gick satt Connié Esplund hemma i Pålsboda och fikade med familjen.
Kort därefter var hon och sambon Christoffer Hansbo på väg mot förlossningen i Örebro.
Men de hann aldrig in.
– När vi närmade oss Örebro ifrågasatte jag allt mer hur vi skulle lyckas ta oss fram i tid, säger Connié Esplund.
”Nu var ungen på gång”
Väl framme på sjukhusparkeringen försökte hon ta sig till entrén, samtidigt som Christoffer ringde in till personalen.
– Vi sa att de nog måste komma ut, för att nu var ungen på gång, säger Christoffer.
Paret tog sig fram några meter i taget mellan verkarna.
Sedan tog det stopp.
– Jag tänkte fortfarande att det här skulle gå, men så skrek Connié att han kommer, säger Christoffer.
Föddes mitt på parkeringen
Kort därefter föddes parets son – mitt på parkeringen.
– Min enda tanke där och då är att jag måste lyckas ta emot honom så han inte faller i marken, berättar Connié.
Hon minns hur hon ropade på hjälp.
– Halva Örebro hörde nog mig där på parkeringen.
Lindades in i huvtröjan
Kort därefter kom sjukvårdspersonal ut till paret.
Den nyfödde sonen, Loke, lindades in i Christoffers huvtröja för att hålla värmen. Connié lades på bår och togs om hand på sjukhuset, där navelsträngen klipptes.
– När vi berättar att Loke föddes på parkeringen är det ingen som först tror oss, skrattar Christoffer.
Paret blev kvar på sjukhus ett dygn efter förlossningen.
– I efterhand är man tacksam att allt gick så bra, men det här är en förlossning man aldrig glömmer, avslutar Connié.