Länge har det kulturella samtalet kretsat kring dilemmat om huruvida ett verk kan skiljas från sin upphovsperson. Men Taylor Swift får mig att fundera på en annan fråga: kan jag vara ett fan av någon som inte står upp för sina åsikter?
Förra veckan ägde Swifts och Travis Kelces bröllop rum i New York. En tillställning som även uppmärksammades för sina politiska undertoner. Paret har bland annat ifrågasatts för att de vigdes av Adam Sandler som uttryckt stöd för Israel och att Steven J. Demetriou, som har kopplingar till migrationspolisen ICE, var inbjuden.
På gästlistan fanns också chefer från Swifts samarbetspartner Disney, som hamnat i blåsväder efter att de tystat Trump-kritiska röster. I ett skadeförebyggande försök innan bröllopet donerade makarna 26 miljoner dollar till välgörenhet, men höll sig till neutrala verksamheter för att slippa visa politisk färg.
Det skiljer sig tvärt emot Swifts tidigare tillvägagångssätt. Stjärnan tog ställning offentligt för första gången 2018. I Netflix-dokumentären “Miss Americana” fick vi se hur Swift uttalade sig mot republikanernas politik, som hon hävdade inskränkte både kvinnors och HBTQ-personers rättigheter. Enligt Swift själv hade hon ett moraliskt ansvar att säga ifrån, och önskade att hon vågat göra det tidigare.
Det går inte att komma undan att som historiens rikaste artist besitter hon stor makt
När Swift samma år uppmanade sina följare att rösta i mellanårsvalet, ledde det till 105 000 nya registreringar på bara några timmar. Därefter har Swift stått upp mot sexuella övergrepp och för musikers rättigheter, frågor som drabbat henne själv.
I valet 2024 visade Swift sitt stöd för Kamala Harris, men har sedan dess låtit bli att kommentera politiska sakfrågor. Beslutet har kritiserats av både fans och kollegor, samtidigt som högern tagit det som ett tyst stöd. Texterna på Swifts senaste album “The Life of a Showgirl” var dessutom förvånande konservativa och kretsade kring en längtan efter kärnfamiljen, något som fick många att anklaga henne för att flirta med tradwife-rollen.
Swifts återhållsamhet har delvis motiverats av terrorhotet som hon mottog under “The Eras Tour” och knivdådet mot ett Swift-event i England som bragte tre flickor om livet 2024. Men det går inte att komma undan att som historiens rikaste artist besitter hon stor makt.
Men är popstjärnor skyldiga att axla rollen som politiska talespersoner?
Samtidigt verkar det självklart för yngre artister att värna om sina hjärtefrågor – Chappell Roan, Olivia Rodrigo och Zara Larsson tycks balansera dem med karriären utan problem. Även historiens största, Madonna, The Beatles och Michael Jackson, är förknippade med sin aktivism.
Swifts apati kan också vara ett symptom på ett liv i offentligheten. Artister som fått utstå tillräckligt mycket hat har en tendens att inte kunna urskilja konstruktiv kritik från allt annat oväsen. Swifts karriär bygger på ett narrativ om att hon är en underdog, men det kan hon inte längre hävda.
Men är popstjärnor skyldiga att axla rollen som politiska talespersoner? I denna kaotiska era kan det inte beskrivas som annat än världsfrånvänt att vägra ta ställning. Faktum är att kändisar blir mångas rättesnören i en sekulariserad värld. En roll de inte har privilegiet att skaka av sig.
I en intervju med “The Late Show” från förra året svarar Swift: ”Jag vill inte”, på kritik om att hon varit länge nog i rampljuset och borde lämna plats åt fler. Men fortsätter hon att ignorera fansens vädjan att tala ut kommer det valet inte längre vara hennes. Vi lever i en tid där passivitet inte är ett alternativ, det kan kosta henne karriären.