Sedan den första “GTA 6”-trailern släpptes har det omtalade spelet tagit upp nästan allt spelsyre och totalt dominerat samtalet.
Men det är inne i Livrustkammaren på Stockholms slott som jag inser att vi pratar alldeles för lite om Rebel Wolves kommande ”The Blood of Dawnwalker”.
Där får jag, tillsammans med branschkollegor, chansen att testa spelet i några timmar.
Den polska studion har lagt ordentligt med krut på att introducera storyn och världen. Det sker inte bara i en snabb mellansekvens, och spelet låtsas inte att man bara vaknar upp med krafter från satan själv. Jag får nästan känslan av att man pitchar ”The Blood of Dawnwalker” direkt till Netflix.
Under dagtid är du en människa som använder svärd och magi. Men på kvällen förvandlas du till en vampyr som slåss med klor och suger blod från allt från fiender till springande råttor.
Här smälter spelmekanik och story ihop på ett unikt sätt. Medan du avancerar i huvudberättelsen introduceras du för karaktärer med sidouppdrag som påverkar omvärlden. Om du inte hinner hjälpa någon i nöd kan de försvinna för gott. Världen förändras konstant och dina val spelar
roll på riktigt. Jag har fortfarande svårt att släppa den gamla kvinnan jag så gärna ville hjälpa innan en vampyrmässa, men som jag missade för att jag jiddrade med andra karaktärer i stället.
Innan jag testade spelet tyckte jag att striderna såg lite föråldrade ut, som att de fastnat i 2015. Men till min förvåning var de betydligt mer engagerande än väntat. Det är taktiskt och metodiskt, inte alls som ett “Dark Souls”-spel.
Möter du tre eller fyra fiender måste du läsa av var attackerna kommer ifrån och parera från rätt hitt. Visst, det är inte lika smidigt som “Black Myth: Wukong” eller “God of War”, men det är sällan pareringar är så här kul. Man får reella dopaminkickar av en lyckad kontring.
Under min korta tid med spelet hann jag känna ren ilska mot ett gäng banditer som jag envisades med i cirka 30 minuter. Till slut dog de jävlarna, och jag insåg att det här är ett stridssystem man faktiskt vill lägga tid på att bemästra.
Det är här ”Blood of Dawnwalker” skiner. Det är lätt att bli distraherad av världen, men du har hela tiden tidspressen hängande över dig. Skulle du mot förmodan inte hinna rädda din familj på dessa 30 dagar och nätter är det fortfarande oklart exakt vad som händer. Utvecklarna lovar dock att det inte slutar med en simpel ”Game Over”-skärm. Man ska även kunna fritt utforska utan att tiden tickar, det är vid specifika aktiviteter det påverkas.
Men spelet saknar inte kontroverser. Flera före detta “The Witcher 3”-utvecklare lämnade CD Projekt Red för att starta Rebel Wolves, något Aftonbladet tidigare rapporterat om. Självklart påminner ”The Blood of Dawnwalker” en hel del om just “The Witcher 3”, från miljöerna till striderna och karaktärerna. Det är knappast fy skam att jämföras med ett av världens bästa rollspel genom tiderna, och det har gått så långt att vissa undrar om det här är den andliga uppföljaren. Men likt spelet låter jag tiden besvara den frågan.
Många funktioner måste fortfarande testas mot tiden. Hur de 30 dagarna faktiskt reds ut i längden, eller om striderna till slut känns för stela återstår att se. Jag vill också se om huvudkaraktären Coen utvecklas till något mer karismatiskt – just nu känns han ganska generisk, och han är ju trots allt en ”dawnwalker” så man förväntar sig lite mer klös.
Men just nu hoppas jag bara att vi kan prata mer om ”The Blood of Dawnwalker” innan alla sjukanmäler sig inför “GTA 6”-släppet.