Per var en av nyckelpersonerna på före detta Geologiska institutionen i Lund där han tillbringade hela sitt yrkesliv. I mitten av 70-talet påbörjade han sin forskarutbildning, och på institutionen insåg man snart hans kapacitet. Han blev därför tämligen omgående engagerad i både administration och undervisning. Som ett resultat av detta disputerade han först 1987. Hans avhandling behandlade glacialgeologin i Åsnenområdet i Småland. De administrativa uppgifterna utökades genom att han blev studierektor och ställföreträdande prefekt för institutionen. Han hade också flera tunga uppdrag på fakultetsnivå. Mellan 2000 och 2007 var han prefekt och var huvudpersonen bakom tillkomsten av Geocentrum som invigdes 2003. År 2006 befordrades Per till professor. Samma år valdes han in i Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund.
Per hade ett grundmurat intresse för undervisning och var en mycket uppskattad och engagerad föreläsare och exkursionsledare. Han utvecklade flera tillämpade geologikurser. Han var en uppskattad handledare för ett stort antal doktorander och examensarbetare.
Året efter disputationen påbörjade Per den forskning i polartrakterna med inriktning mot rekonstruktion av kvartära miljöer som gjorde honom känd i världen. Han deltog i flera stora internationella forskningsprojekt, och det var förmodligen polarforskningen som låg honom varmast om hjärtat. Han gjorde bortåt 20 forskningsexpeditioner till både norra och södra hemisfären: Grönland, Svalbard och Sibirien i norr, Antarktis och Eldslandet i söder. Han tillbringade månader i sträck i fält. Hans signum var detaljerade beskrivningar av lagerföljder, ofta i form av stora sektioner som grävdes ut för hand. Det var hårt och krävande arbete, men i fält var han i sitt esse och han trivdes nog allra bäst där.
Per var en mycket aktiv forskare även efter pensioneringen och det var inte många dagar han missade att gå till ”jobbet”. Då fokuserade han sin forskning på mer närliggande områden, bland annat glaciations- och miljöutvecklingen i södra Skandinavien under senaste istiden. Han studerade också landskapets utveckling från istid till nutid i Siljanområdet i Dalarna.
Per var oerhört plikttrogen och sparade aldrig på sig själv. Han hade en enorm arbetskapacitet, ett brinnande intresse och ett stort driv oavsett om det gällde administration, undervisning eller forskning.
Förutom geologi var Pers stora intresse matlagning. Han var en mästerlig kock och skapade de mest utsökta kulinariska läckerheter som han tillsammans med familj och vänner avnjöt med något passande exklusivt vin från sin stora vinkällare. Trädgården som han skötte med stor omsorg var ett annat stort intresse. Hans uterum prunkade av gigantiska citrusfrukter och exotiska blommor.
Vi minns Per som en mycket omtyckt och uppskattad kamrat och medarbetare. Saknaden av att han inte längre finns bland oss är stor.
Vännerna på före detta Geologiska institutionen
Per Sandgren, Dan Hammarlund, Christian Hjort