Roxette
Plats: Slottsskogsvallen, Göteborg. Publik: 15 122. Längd: 99 minuter. Bäst: ”Church of your heart”, ”Stars” och ”Listen to your heart”. Sämst: Precis som i fjol hade både stämning och katalog hållit för några låtar till.
GÖTEBORG. Sedan starten i Sydafrika i februari i fjol har Roxette rullat genom fyra världsdelar och hittills bränt av 55 konserter. Ytterligare 26 gig väntar, däribland 14 i USA och Kanada, innan turnén rundas av i oktober.
Man förstår onekligen att Per Gessle vill passa på att smida när namnet Roxette alltjämt rymmer så mycket attraktion, även i det Amerika där Halmstads största popstjärnor en gång toppade listor men sedan fick se framgången tappa momentum via några mindre lyckade skivbolagsbeslut.
Att Roxette lyckas leva vidare så här vitalt utan två av originalkonceptets mest centrala ingredienser – Marie Fredrikssons unika röst och karisma – säger förstås en hel del om låtarna.
Singlarna som Per Gessle fick ur sig till det här projektet är så effektiv och personligt konstruerad popmusik att många av dem har förvandlats till evergreens.
Den här versionen av Roxette stod för första gången på en svensk scen här i Göteborg för näst intill ett år sedan. Redan då kändes Lena Philipsson synnerligen hemmastadd i sin nya roll som förvaltare av svenskt poparv. Utan att på något sätt försöka kliva in i Fredrikssons skor gjorde hon sin grej, och det fungerade oväntat bra.
Även Halmstad, Linköping och Stockholm har fått besök sedan senast men när turnén nu återvänder till rikets andra stad för årets enda svenska spelning är det mesta sig likt. Samma rutinerade gamänggäng till band – keyboardisten Clarence Öfwerman, gitarristerna Jonas Isacsson och Christoffer Lundquist, basisten Magnus Börjeson, trummisen Magnus “Norpan” Eriksson och körsångerskan Dea Norberg – och näst intill exakt samma låtlista.
Slottsskogen är välfylld även den här slösaktigt fina kvällen, behovet av Gessle-hits tycks vara konstant i den svenska sommaren.
Ytterligare ett år på vägarna har svetsat ihop både musiker och set ytterligare. Det märks på den lediga tajtheten – Gessle har sagt att det han gillar med att med dagens Roxette är att han klarar av att släppa yngre dagars kontrollbehov och istället njuta av att resan fortfarande pågår – men allra mest märks det på Lena Philipsson.
Hon äger verkligen rökare som ”Sleeping i my car” eller ”Stars”, och pressar in massor av soulig märg i ”Listen to your heart”. Där hennes företrädare var en av tidernas popröster adderar hon istället rå karisma och förlösande humor.
– Vi har en fantastisk publik som älskar mig så jag mår toppen, säger hon till exempel.
Och eftersom vi befinner oss i Göteborg kan någon i publiken givetvis inte låta bli att ropa ”kom igen Lena”.
Visst spex blir det även på scenen. Clarewnce Öfwerman drar in bandet i en improviserad skvätt av debutsingeln ”Neverending love”, som fyllde 40 i onsdags. Christoffer Lundquist tråcklar ur sig en distad tolkning av ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”.
Det här är fortfarande en väldigt gedigen greatest hits-show, med två av den svenska populärmusikens mest meriterade stjärnor längst fram. Rakt igenom välgjort och underhållande. Samtidigt är det en renodlad katalogföreställning, byggd till stor del på över 30 år gamla meriter.
Hur snygg inramningen än är, hur mycket det än rockar om ”The look” och hur skir en akustisk ”Spending my time” med bara Gessle och Philipsson än blir, lyckas trevligt aldrig komma i närheten av att övergå i spännande.
Eller, det händer en gång, i kvällens enda nytillkomna låt. Gamla ”Joyride”-numret ”Church of your heart” levereras i en förtjusande akustisk folkversion med hela bandet på rad vid scenkanten, Lundquist på mandolin och Gessle på munspel.
Ska Roxette rulla vidare även nästa år, vilket orkesterledaren har antytt, gör de nog klokt i att skaka om konceptet på fler sådana sätt.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik