Få politiska frågor är så svåra som invandring. Det är naturligt och mänskligt, givet att det handlar om människor. De politiska besluten har stor inverkan på individuella liv och enskilda fall kan väcka förtvivlan och en stark känsla av orättvisa.
Men när systemet inte fungerar kan en okontrollerad och farlig miljö uppstå. Som i Sverige 2015 när 163.000 människor sökte asyl och flera myndigheter utfärdade nödrop om att människors hälsa och säkerhet var i fara.
Bortom den akuta krisen, och före den akuta krisen, har fler och större problem vuxit fram. I dag bor över 500.000 människor, ofta med utländsk bakgrund, i det som kallas för utsatta områden under tuffa förhållanden.
Barn bor trångt. SCB:s statistik av trångboddhet som presenterades i december 2023 visar att hela 40 procent av personer födda i Afrika som bor i lägenhetshus är trångbodda (fler än två barn per sovrum) och var tredje person från Asien. Det säger sig självt att det är svårt att få studiero och läsa läxor om man delar sovrum med två, tre eller fyra syskon.
I områden där få har svenska som modersmål vittnar rektorer, lärare och standardiserade test som Pisa om barn som är födda i Sverige men som inte talar språket.
Mönstret är detsamma vad gäller arbetslösheten. 2025 var 27,9 procent av personerna födda i Afrika arbetslösa och 20,9 procent av de födda i Asien. Bakom statistiken finns tusentals barn som inte ser mamma eller pappa gå till jobbet.
Parallella samhällsstrukturer, extremism och hög koncentration av kriminella. Så beskrivs de 19 områden i Sverige som Polisen definierar som särskilt utsatta. Här finns även ett utbrett hedersvåld och hedersförtryck mot barn- och unga.
Sverige har till följd av för hög asylinvandring och dålig integration hamnat i ett svårt läge och mer krävs för att vända utvecklingen. Men en slutsats som M, S, SD, KD och L delar är att invandring och integration hör ihop. Alla dessa partier vill att Sveriges migrationslagstiftning ska motsvara EU:s rättsliga miniminivå.
”Den samlade politiken har resulterat i färre asylsökande. Vilket ger oss bättre förutsättningar att ta tag i de stora integrationsproblemen.”
Efter fyra år med den borgerliga regeringen ser vi nu också den lägsta asylrelaterade invandringen sedan 1985. Vad är det då som har hänt? En del svar är enkla. Kvotflyktingar har minskat från 5 000 (2021 tog Sverige emot tredje flest i världen) till 900 människor per år. Andra delar är svårare. Det handlar enligt Migrationsverket inte framförallt om en enskild reform utan om att Sveriges attraktivitet som mottagarland minskat i takt med de senaste årens samlade reformer.
Regeringen har gjort det svårare att kringgå utvisningsbeslut, genom att avskaffa spårbytet och införa en ny regel om att ett utvisningsbeslut måste verkställas för att du ska kunna söka igen efter fem år. Det vill säga, ett nej till uppehållstillstånd är nu på riktigt ett nej till uppehållstillstånd.
Riksdagen har också beslutat om kvalificering till välfärden, en reform som i Danmark minskade migrationen. Liksom att ställa krav på bland annat försörjning för familjeåterförening och att avskaffa permanenta uppehållstillstånd.
Den samlade politiken har alltså resulterat i att färre asylsökande kommit till Sverige. Vilket ger oss bättre förutsättningar att ta tag i de stora integrationsproblemen. Men här uppstår också svåra situationer. Vad händer med ett barn som bott länge i Sverige med en förälder som inte lämnat trots att hen saknar laglig rätt? I fler fall kommer familjen till slut att tvingas lämna.
Det är svårt. Som Di ledare påpekade i februari kan det uppstå behov av justeringar när system ändras. Som till exempel i våras när regeringen, väl sent, aviserade höjd gräns från 18 till 21 år för att få stopp på de så kallade tonårsutvisningarna.
Inför valet 2026 har Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet budskap om en mer ”medmänsklig migrationspolitik”. Alla tre partier vill höja antalet kvotflyktingar till 5.000 per år. Alla tre vill mildra försörjningskrav för anhöriginvandring. De vill ge fler undantag på grund av humanitär grund. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill dessutom återinföra systemet med permanenta uppehållstillstånd.
Det är naturligtvis dessa partiers rätt att tala om mänskligare politik. Men den som efter valet vill att Sverige fortsatt ska ha en migrationspolitik i enlighet med EU:s miniminivå kan på samma vis drivas av omsorg. För de barn som behöver insatser för att lära sig svenska, klara skolan eller skyddas från gängen. Eller för de vuxna som med låg eller ingen utbildning behöver betydande insatser för att skaffa ett jobb. Eller för de barn som drabbas av hedersvåldet.