Nyligen beviljades Öckerö kommun projektmedel för att genomföra en förstudie om framtidens blå kollektivtrafik mellan Öckerö och Göteborg. Projektet ska starta i december 2026 och pågå under ett år.
Det kan låta modernt, klimatsmart och attraktivt. Men frågan är om ännu fler färjelösningar verkligen är svaret på Öckerös och västra Hisingens trafikproblem.
Samtidigt visar siffror från Trafikverket Färjerederiet att Hönö- och Björkölederna kostade 151 miljoner kronor under 2023.
Den uppgiften borde förändra debatten. För när färjedriften redan kostar skattebetalarna över 150 miljoner kronor per år är det svårt att förstå varför svaret på trafikproblemen ännu en gång ska vara fler färjelösningar.
Den avgörande frågan är inte om några passagerarfärjor kan vara trevliga för vissa resenärer. Frågan är om de faktiskt löser grundproblemet på väg 155.
Svaret är nej.
Trafik i klumpar
Väg 155 är inte belastad enbart för att människor reser mellan Öckerö och Göteborg. Den är belastad därför att hela trafiksystemet är byggt kring färjornas begränsningar. Trafiken kommer i klumpar. Bilar, bussar, hantverkare, varutransporter och pendlare släpps av stötvis från färjeläget och pressas därefter ut på samma vägstråk genom västra Hisingen.
Små passagerarfärjor ändrar inte detta. De kan möjligen locka vissa resenärer vid vissa tider, men de kommer inte att avlasta väg 155 mer än på marginalen. Och marginalen räcker inte.
Göteborgsregionen behöver inte ännu ett transportsidospår. Den behöver en lösning på grundproblemet.
Varför skulle man fortsätta försvara ett system där 151 miljoner kronor per år går till färjedrift, samtidigt som köerna, sårbarheten och kapacitetsproblemen består
Här borde inte minst Moderaterna känna igen sig. Moderater brukar tala om ordning och reda i ekonomin, att bekämpa slöseri med skattemedel och att säga nej till samhällsekonomiska svarta hål. Då är det svårt att förstå varför man skulle fortsätta försvara ett system där 151 miljoner kronor per år går till färjedrift, samtidigt som köerna, sårbarheten och kapacitetsproblemen består.
Om ett offentligt finansierat system varje år kräver enorma resurser utan att lösa det problem det är satt att hantera, då är det just ett sådant svart hål som borgerliga politiker normalt brukar varna för.
Ett flertal utredningar har under lång tid pekat på att en fast förbindelse är den långsiktiga lösning som faktiskt förändrar systemet. En broförbindelse mellan Öckerö, Björkö och fastlandet skulle ge jämnare trafikflöden, kortare restider och bättre förutsättningar för kollektivtrafiken.
Det är viktigt att vara tydlig med detta: en fast förbindelse är inte ett argument mot kollektivtrafik. Tvärtom. En fast förbindelse skulle göra kollektivtrafiken mer attraktiv. Bussar som slipper färjeköer, väntetider och osäkra avgångar kan bli snabbare, tätare och mer pålitliga. Då ökar också chansen att fler väljer bussen framför bilen.
Rör hela regionen
Frågan handlar därför inte bara om Öckerö. Den handlar också om Torslanda, Hjuvik, Göteborg och hela den västra delen av regionen. De boende på västra Hisingen ska inte behöva leva med ett trafikproblem som aldrig löses därför att beslutsfattare gång på gång skjuter den långsiktiga lösningen framför sig.
En fast förbindelse skulle också stärka Öckerö kommuns framtid. Björkö skulle knytas närmare både fastlandet och övriga kommunen. Tillgängligheten skulle öka för boende, företag, räddningstjänst, kommunal service och besökare. Möjligheten att bo kvar, arbeta, studera och driva företag i kommunen skulle förbättras.
Motståndare till bro lyfter ofta oro för förändring. Den oron ska tas på allvar. Men politiska beslut måste ytterst vila på fakta, långsiktighet och ansvar för helheten. Det går inte att säga nej till fast förbindelse och samtidigt förvänta sig att Göteborg, Trafikverket, regionen och skattebetalarna ska fortsätta finansiera nya provisoriska lösningar.
Öckerö och Göteborgsregionen behöver hållbara kommunikationer. Men hållbarhet är inte att varje år lägga enorma summor på ett färjesystem som redan nått sin gräns. Hållbarhet är att bygga en lösning som håller i generationer.
Det är dags att sluta låtsas att fler färjor är svaret på väg 155:s problem.
Bygg en fast förbindelse!
Gunnar Riegertz, broförespråkare. Vice ordförande (SD) i teknik- och servicenämnden i Bollebygds kommun. Skriver här som privatperson.