Jag hör allt oftare tvivel på några av de mest grundläggande system vi har i Sverige. Den svenska modellen utsätts för politiska angrepp från både höger och vänster. Demokratin avfärdas som långsam, svag och oförmögen att hantera vår tids utmaningar. Marknadsekonomin ifrågasätts och vinster beskrivs som något ont snarare än en förutsättning för investeringar och jobb.
Det är en märklig utveckling. För om det finns tre institutioner som förklarar Sveriges framgångar så är det just dessa.
Demokratin har gett oss fredliga maktskiften, rättsstat och medborgerliga friheter. Marknadsekonomin har skapat företag, innovationer och det välstånd som finansierar vår välfärd. Och den svenska modellen har bidragit med arbetsfred, konkurrenskraftiga företag och reallöneökningar utan politisk detaljstyrning.
Tillsammans har dessa system gjort Sverige till ett av världens mest välmående, jämlika och fria länder. Det är lätt att glömma. Särskilt för generationer som vuxit upp med dessa framgångar som självklarheter. Men historien är full av exempel på samhällen som saknat det ena eller det andra.
Demokrati utan marknadsekonomi slutar oftast i ekonomisk stagnation. Marknadsekonomi utan demokrati slutar i maktkoncentration och ofrihet. Och länder som saknar fungerande institutioner för samarbete mellan arbete och kapital präglas av återkommande konflikter, strejker och politisering av lönebildningen.
Sveriges framgång ligger i att vi under lång tid lyckats kombinera alla tre, vilket bygger på den grundläggande idén att makt ska fördelas, inte koncentreras.
Demokratin sprider den politiska makten till väljarna. Marknadsekonomin sprider de ekonomiska besluten till miljontals konsumenter, entreprenörer och företag. Den svenska modellen flyttar arbetsmarknadens villkor från politiken till arbetsmarknadens parter.
Ingen av dessa institutioner bygger på tron att några få människor vet bäst. Snarare bygger de på insikten att samhällen fungerar bättre när ansvar, beslut och inflytande delas av många.
Ändå växer skepsisen. När priserna stiger skylls det på marknaden. När politiken misslyckas med att lösa problem ifrågasätts demokratin. När parterna inte levererar exakt de resultat som olika politiska partier önskar föreslås lagstiftning som flyttar makten från förhandlingsbordet till riksdagen.
Systemen är inte perfekta, men de är defekta av en anledning. Demokratin är långsam för att människor tycker olika och behöver komma överens. Marknadsekonomin är stökig för att den bygger på människors frihet att välja snarare än central styrning. Den svenska modellen innebär kompromisser för att arbetsgivare och fackförbund inte har samma utgångspunkt.
Men alternativen är betydligt sämre. När demokratin försvagas ersätts folkets makt av eliters makt. När marknadsekonomin trängs undan ersätts människors val av politikers beslut. När den svenska modellen monteras ned ersätts förhandlingar med konflikt och politisk detaljstyrning.
Sverige blev framgångsrikt för att vi byggde institutioner som begränsade maktkoncentrationen, ökade den individuella friheten och skapade stabila spelregler för människor, företag och samhälle - inte för att staten fattade alla beslut.
Våra system är inte perfekta, men de har inte tjänat ut sin roll. De är en viktig förklaring till varför Sverige fortfarande är ett av världens bästa länder att leva i och de är värda att försvara.