Sand som pressas fram mellan tårna, en stekande sol och det magiska ögonblicket där fötterna precis lämnat bryggan, men ännu inte spräckt den spegelblanka vattenytan. Badandet hör verkligen den svenska sommaren till. Det är därför ett problem att tre barn i varje klass inte kan simma.
Sedan man började mäta på 1960-talet har antalet omkomna vid drunkningsolyckor stadigt minskat. Sedan 2018 kan man dock se ett trendbrott då antalet döda på grund av drunkning har börjat öka. Förra året omkom hela 103 personer. Det duger inte för ett badland som Sverige.
Drunkningsstatistiken kan skilja sig från år till år beroende på hur varm sommaren har varit, men det går inte att förneka att det finns en uppåtgående trend. Så klart går det inte att förebygga alla drunkningsolyckor, men man behöver ändå ta frågan på allvar, framför allt när simkunnigheten tycks minska bland barn och unga.
I dag kan cirka var tionde barn mellan 10 och 16 år inte simma (SVT 8/7), vilket konkret innebär omkring 12 000 barn. Att färdigheten saknas kan bero på många faktorer. En viktig anledning, som Svensk Simidrott pekar på, är att skolan brister i sin undervisning. 44 procent av föräldrarna till de barn som inte kan simma uppger att skolan inte givit barnen någon extraundervisning. Skolorna behöver bli bättre på att fånga upp eleverna som ligger i riskzon, och erbjuda extra stöd när det behövs.
Trots att det är ett krav att kunna simma 200 meter för att få godkänt betyg i idrott i sjätte klass, verkar det inte vara skolan som lär de flesta barn att simma. Svensk Simidrott uppger att 62 procent av alla barn lär sig simma utanför skoltid: alltså i civilsamhället.
Det är förstås positivt att Sverige har ett starkt civilsamhälle där barnen kan lära sig att simma. Men det bygger samtidigt på att föräldrarna anmäler sina barn dit, vilket är långt ifrån en självklarhet ur ett ekonomiskt perspektiv. Det är inte gratis att gå på simskola, och för familjer som har det knapert kan pengarna behövas till annat än simundervisning.
Samtidigt är simkunnighet också kulturellt betingat. Till följd av långa kuster och många sjöar har Sverige en stolt tradition av att både simma och bada. Således har det varit viktigt att alla ska kunna simma. Men så är det inte överallt. I exempelvis Mellanöstern ses vattenaktiviteter mer som idrott snarare än livsstil. När många barn antingen är födda där, eller har föräldrar som är det, påverkar det förstås simkunnigheten.
Det vet regeringen om, och under mandatperioden har de tagit initiativ till att öka simkunnigheten via riktade insatser i utsatta områden. Målsättningen är att barn såväl som vuxna ska få möjlighet att lära sig simma. Det är nödvändigt.
Förhoppningsvis avspeglar sig regeringens satsning i kommande års drunkningsrapporter. För i Sverige ska inte ens bakgrund avgöra huruvida man kan bada tryggt eller inte. Det är samhällets plikt att se till att alla barn lär sig simma.