Frankrike bidrar med trupp till Natos framskjutna styrka i norra Finland, FLF Finland (Forward Land Forces), där Sverige har huvudansvaret för Natos försvar i norra Europa.
Även Spanien kommer att ansluta till insatsen. Det berättade landets premiärminister på en presskonferens från Nato-mötet i Ankara.
Det handlar om upp till ett kompani, omkring 150–200 personer, samt stabsofficerare från fransk sida. De franska soldaterna kommer att verka på roterande bas i Sodankylä och Rovaniemi i norra Finland.
Försvarsminister Pål Jonson har inte specificerat vilken enhet inom den franska armén som ska bidra.
– De har bedömt att det är ett sätt att vidareutveckla sin militära förmåga. Det är klart att det är resursstarkare länder. Nu har vi fått ett konkret åtagande, säger han till SvD.
Enligt uppgifter till SvD från en källa inom försvarsdepartementet rör det sig om Chasseurs Alpins, Frankrikes alpina jägarförband, som är särskilt tränat för strid i kallt klimat och svår terräng – en kompetens som gör förbandet lämpat för just den nordiska miljön.
Kan bli problem
Källan pekar på en baksida med den franska truppinsatsen: att styrkan blir multinationell gör den mer komplicerad – och kan sänka den militära effektiviteten.
”Det är en politisk styrka genom att flera allierade dras in i direkta strider om något händer. Då blir besluten lättare i Bryssel, men det är rent militärt ett svagare förband på grund av multinationaliteten. Många inom EU kan inte klimatet eller terrängen”, säger källan.
Joakim Paasikivi, militär analytiker och pensionerad överstelöjtnant, säger dock att det är bra att fler länder väljer att delta.
– När man blandar in fler länder sänker det den militära effektiviteten. Men samtidigt höjer det tröskeln för motståndaren att attackera. Det finns fler fördelar än nackdelar, säger Paasikivi.
Han pekar på Natos Enhanced Forward Presence i Baltikum, på plats sedan 2017, som ett exempel på liknande resonemang: att ha förband från många medlemsländer, gärna med amerikanskt deltagande, gör det tydligt för en angripare att en attack skulle dra in hela alliansen i krig – inte bara ett enskilt land.
– De franska alpjägarna är vana vid snö och kyla, så de är mer lämpade. Men de är fortfarande fransmän. Talar man samma språk och kan doktrinerna blir det enklare, säger han.
Om påståendet att den franska samt eventuella spanska styrkan är ”politiska”, säger Joakim Paasikvi att det stämmer, men att fördelarna överväger nackdelarna.
– Det är klart det stämmer, men det finns fler fördelar än nackdelar, säger han.
Spaniens deltagande
Att Spanien ansluter till FLF Finland meddelades av den spanske premiärministern Pedro Sánchez i samband med Natos toppmöte i Ankara under veckan.
Enligt Sánchez syftar Spaniens deltagande till att stärka övervakning, avskräckning och snabb reaktionsförmåga i Arktis och ”high north”. Exakt vilken roll Spanien ska ha är inte fastställt. Landets försvarsminister Margarita Robles har sagt att detaljerna klarnar till september.
Sverige har sedan tidigare ställt en stridsgrupp med bas i Boden till Natos förfogande, för att kunna agera i norra Finland och bedriva avskräckning och försvar mot Ryssland.
Med Frankrikes och Spaniens bidrag blir FLF Finland en bredare multinationell styrka än tidigare uppmärksammats i Sverige.
– Definitivt. Nu är vi allierade, och Sverige och Finland står inte ensamma. Det är naturligtvis mycket bra att en så stark försvarsmakt som den franska engagerar sig i norra Europa och i vår del av regionen. Det här är ett viktigt framsteg för Sverige och Finland, säger försvarsminister Pål Jonson.