Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Kritikens historia är lika lång som litteraturens. Så länge vi har haft litteratur har vi också haft behovet att kommentera den, värdera den, reflektera över den, bråka med den. ”Förstår du vad du läser?” frågar Filippos i Apostlagärningarna en man som läser Jesaja högt för sig själv. ”Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?” blir svaret. Scenen skulle kunna vara en bild av kritiken när den inte handlar om smakdomar eller betygssättning eller topplistor utan om att resonera om en text.
Den man Filippos talade med var skattmästare hos den etiopiska drottningen och på resa hem till hennes hov. Berättade han om sitt möte för henne, fortsatte de i sin tur samtalet om textstället? Det får vi aldrig veta. Den tystnaden skulle i sin tur kunna vara en bild av sådant som inte kommit med när kritikens historia har tecknats.