Både sommaren och campinggästerna är tillbaka. Doften av solvarmt gräs, tall och kottar ligger över Falsterbo Horse Shows egen camping.
Vid infarten står han, ”Torparen”, och hälsar välkommen. Mannen som varit funktionär i hisnande 70 år – och som till och med fick sitt smeknamn genom arbetet i Falsterbo. Hans första chef tyckte att han tog i ordentligt och redigt när en vattengrav skulle grävas, ”som en riktig torpare”.
Egentligen heter han Leif Carlsson och relationen till hästtävlingarna började när han som 15-årig Malmöpåg från Backarna sommarjobbade med att måla och bygga hinder och banor till det som idag är Falsterbo Horse Show. Året var 1956 och familjen hyrde sommarhus på Näset.
Sju decennier senare är han fortfarande igång på området, nu som ansvarig för campingen där han drillar den yngre generationen. Själv säger han att det blir sista sommaren, men det har hans yngre medarbetare tydligen hört förr.
– Det är som ett gift. Gemenskapen här och kamratandan inom ridsporten är fantastisk. Och att få träffa samma personer som återkommer år efter år.
Leif Carlsson lyser upp när han pratar om människomötena genom åren.
Förutom att bygga hinder fick han som tonåring också vara med och bygga stall och vara med och inkvartera de femtital hästar som var med och tävlade.
– Hästarna installerades hos lantbrukarfamiljer runtom i hela Falsterbo. Det blev succé då många ryttare återkom till samma hus, samma stall och samma gård år efter år. De kände sig väl omhändertagna.
Idag har antalet hästar växt från cirka 50 till 900. På femtiotalet var det mest militärer som tävlade. En annan skillnad är nivån. Nu är det en välkänd tävling som håller hög internationell klass.
”Torparen” säger att det just i år är extra duktiga ryttare på plats, att det handlar om världseliten.
Hans eget hästintresse började när han som barn var på sin farfars gård i Blekinge. Arbetshästarna skulle efter dagens slit på potatisåkern ridas till beteshagen – och sedan var ”Torparen” fast.
Han utbildade sig till ridinstruktör och hade en egen tjänstehäst när han under större delen av sitt yrkesliv arbetade på en ungdomsinstitution med unga kriminella, där djur användes som behandlingsmetod.
– Vi hade fantastiskt fina resultat med ungdomarna, 85 procent klarade sig bra. Sedan lades vår verksamhet ned och utvecklingen gick mer mot inlåsning och isolering. Det är jag mycket besviken över.
Tjusningen med att rida beskriver ”Torparen” som frihetskänsla.
– Tänk att skritta ut på sandrevet, tre kilometer rakt ut i havet. Ibland har sälarna simmat vid sidan om hästarna. Det är en otrolig känsla.
På måndag fyller Leif ”Torparen” Carlsson 85 år, och om det här nu blir den sista sommaren på campingen kommer han i alla fall inte att vara sysslolös. Som utbildningsansvarig hos Falsterbo Sportskytteklubb och ordförande i Skanör Falsterbo Viltvårdsförening har han fortsatt fullt upp.