Den akuta platsbristen på de rättspsykiatriska klinikerna i Sverige har pågått under många år. Nationellt ligger den oftast över hundra procent, enligt den senaste lägesbilden var beläggningsgraden 109 procent, säger Forssmed.
– Problemen är flera, men ett återkommande problem är mycket kraftig beläggning. Det leder till följdproblem, som att personer som ska vara inskrivna inte kommer in. En del får stanna kvar i häktet, en del går helt enkelt runt på stan. Och det är ju ett säkerhetsproblem.
Påverkar ordinarie psykiatri
Det är även svårt att behålla rätt säkerhet när beläggningen är så hög, säger han. Därtill kommer undanträngningseffekter för den vanliga psykiatrin.
– En del personer som är dömda till rättspsykiatrisk vård tar upp platser som ska vara till personer inom den ordinarie psykiatrin, säger Forssmed.
Vidare medför dagens ordning, där regionerna har ansvar för rättspsykiatrin, en ojämlikhet i vården över landet. Regeringen har tidigare gett i uppdrag till Socialstyrelsen att utveckla rättspsykiatrin, samt tillfört medel till regioner och kommuner för att jobba mer med utslussning för att frigöra platser.
– Men det har inte räckt, utan nu förbereder vi för den största reformen någonsin på rättspsykiatrin, säger Jakob Forssmed.
Vårdansvarskommittén
Utredningen som tillsätts under torsdagen ska ”analysera och föreslå hur ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för den rättspsykiatriska vården kan möjliggöras”. Forssmed tar bland annat avstamp i Vårdansvarskommittén från i fjol, som pekade på att staten behöver ta större ansvar.
– Nu tillsätter vi en utredning om hur det ska gå till, ska staten ta över helt, eller delvis? Med delvis menar vi att ta över finansiering av det, medan regionerna tillhandahåller platserna.
Både Vårdansvarskommittén och Sveriges Kommuner och Regioner har pekat på risker med ett helt statligt övertagande, som kan leda till att rättspsykiatrin kommer ännu längre från den ordinarie psykiatrin. Forssmed ser dock att dagens system är så bristfälligt att ett helt statligt övertagande måste övervägas.
– Det här är en så pass speciell vårdverksamhet, som alltså är en straffrättslig påföljd, att det finns skäl att utreda om inte staten ska ta över ansvaret helt.