Bonnie Tylers framgång föddes ur frustration. Våren 1977 var 26-åringen från Wales ett tämligen nytt och oprövat namn som skivartist. Hon hade året innan haft en hyfsad hit på flera europeiska listor med sin andra singel ”Love in France” och just släppt sitt debutalbum ”The world starts tonight”. När det började bli dags för en ny skiva upptäcktes några knutor på stämbanden som hon behövde operera bort.
Efter ett sådant ingrepp bör man i möjligaste mån undvika att prata på sex veckor. För Tyler var det samma sak som att inte gå ut och träffa folk. Hon, som själv beskrev sig som en ”pratkvarn”, ville inte att någon skulle tro at hon blivit arrogant och dryg bara för att hon fått en hit.
En dag orkade hon inte med tystnaden längre och ställde sig och skrek rakt ut.
När läkaren kort därefter konstaterade att rösten aldrig skulle bli densamma trodde Tyler först att karriären var över. istället kläcktes ett av pophistoriens mest distinkta uttryck. Det var mer än något annat hennes hesa och lödiga stämma som fick den lätt countrypoppiga singeln ”It’s a heartache” att sticka ut i radion och förvandlas till en världshit.
I Sverige, som de facto hade omfamnat Tyler redan med debutalbumet, hördes låten överallt, och det i en tid när det bara fanns två tv-kanaler och endast en radiokanal spelade popmusik.
Den sexåriga versionen av undertecknad visste givetvis inte vad ”heartache” betydde men den raspiga leveransen av texten förmedlade någonstans budskapet ändå.
Tyler var vid tiden för genombrottet emellertid ingen nybörjare. Född 8 juni 1951 som Gaynor Hopkins växte hon upp i ett strikt religiöst arbetarhem i lilla staden Neath där hon sjöng solo i kyrkan redan som barn.
Hon läste inte vidare efter skolan utan började istället jobba i en matbutik. Två år senare uppmanade hennes mormor henne att ställa upp en lokal talangtävling, där hon slutade tvåa. Stärkt av framgången började hon sjunga i både egna och andras band.
En kväll 1975 sjöng hon på en klubb i Swansea och hade turen att bli upptäckt av en talangscout som egentligen var där för att lyssna på en annan sångare men råkade gå in i fel rum.
Det ledde till ett kontrakt med skivbolaget RCA och en uppmaning från cheferna om att hitta ett nytt artistnamn. Sångerskan plockade ihop några för- och efternamn ur en tidning och fastnade för kombinationen Bonnie Tyler.
”It’s a heartache” fick andra albumet ”Natural force” att sälja guld i flera länder, däribland USA. Ytterligare några mindre hits följde men när fjärde albumet, 1981 år ”Goodbye to the island”, bara blev en hit i Norge valde Tyler att inte förnya sitt kontrakt.
Efter att istället ha skrivit på för CBS och under en period letat efter en ny artistisk identitet kände Tyler att hon behövde komma tillbaka med en smäll om det alls skulle vara någon idé. Överst på önskelistan av samarbetspartners stod den amerikanske producenten och låtskrivaren Jim Steinman, som några år tidigare hade firat stora triumfer med den den bombastiska rocken på Meat Loafs succéalbum ”Bat out of hell”.
Steinman specialskrev en singel för Tylers röst. Låten beskrev han som ”ett wagnerskt anfall av ljud och känslor”, och med hjälp av bland andra Roy Bittan och Max Weinberg från Bruce Springsteens E Street Band, gitarristen Rick Derringer och sångaren Rory Dodd bombade han och Tyler fram en av de verkliga utmanarna till titeln powerballadernas powerballad: ”Total eclipse of the heart”.
Släppt 1983 och i Sverige inte minst känd för ett klassiskt framträdande i tv-programmet ”Nöjesmaskinen” där någon tryckte på med så mycket scenrök att Tyler emellanåt försvann. Det hörs på inspelningen att hon har svårt att hålla sig för skratt.
För åtskilliga tidiga 70-talister som gick på mellanstadiepartyn vid tidpunkten är låten gissningsvis även odödliggjord som ”den första tryckaren”.
Samarbetet med Steinman ledde till ytterligare en stor hit året därpå, den mer upptempoorienterade men minst lika bombastiska och 80-talsdefinierande ”Holding out for a hero” från soundtracket till filmen ”Footloose”.
Några fler stora hits fick aldrig Bonnie Tyler men hon fortsatte att regelbundet spela in ny musik – senaste singeln ”One world one home” kom så sent som i slutet av april – och lyckades bygga en gedigen karriär i nostalgisvängen med sina gamla succéer.
Hon hade en trogen publik i länder som Frankrike och Tyskland – samarbetade på 90-talet bland annat en hel del med Giorgio Moroder och Dieter Bohlen från Modern Talking – och har på senare år bland annat gjort icke oävna coverskivor och sjungit duetter med Francis Rossi från Status Quo, Cliff Richard och Rod Stewart (som hon av uppenbara vokala skäl har jämförts med otaliga gånger). 2013 representerade hon Storbritannien i Eurovision Song Contest, där hon slutade på nittonde plats.
Privat levde Tyler tillsammans med ungdomskärleken Robert Sullivan, fastighetsutvecklare, sedan slutet av 80-talet med ett hus på portugisiska Algarvekusten som bas.
I mitten av maj skulle Bonnie Tyler ha varit ett av affischnamnen på den nya 80-talsfestivalen Walk In, Dance Out i Göteborg men ödet ville beklagligt nog annat.
Bonnie Tyler blev 75 år men hennes raspiga popklassiker kommer garanterat att leva vidare under lång tid framöver.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik