En trygg och trivsam uppdatering av en klassiker
”Lilla huset på prärien” är underskön och mysig
Uppdaterad 10.26 | Publicerad 10.20
TV-RECENSION Originalet med Michael Langdon och Melissa Gilbert är en tv-klassiker som heter duga.
Nu har Netflix vågat sig på att göra en ny ”Lilla huset på prärien” – och det har faktiskt gått relativt bra.
Lilla huset på prärien
Säsong 1
Av Rebecca Sonnenshine, med Alice Halsey, Luke Bracey, Crosby Fitzgerald, Skywalker Hughes, Jocko Sims, Warren Christie, Wren Zhawenim Gotts, Meegwun Fairbrother, Alyssa Wapanatâhk, Mary Holland, Rebecca Amzallag.
VÄSTERNDRAMA. Netflix har, något dödsföraktande, gjort en uppdaterad version av västern- och familjeklassikern ”Lilla huset på prärien”, som väldigt många av oss över en viss ålder växte upp med.
Det är naturligtvis som bäddat för högljudda protester och ännu ett slag i vår tids stora kulturkrig, och lite av ett lackmustest för Hollywoods remakemaskin. Men också en uppenbar möjlighet för streamingjätten att håva in både nyfikna nostalgiker från förr och nya, yngre generationer.
Den nya serien är, precis som den gamla som gjordes av NBC under åren 1974-1983, baserad på Laura Ingalls Wilders semi-självbiografiska barnböcker om sin uppväxt och sitt liv i den amerikanska Mellanvästern under 1800-talets senare decennier. Och ambitionen har varit att ge ”en kalejdoskopisk bild av vedermödorna och triumferna hos dem som formade den amerikanska västern”.
Vilket bland annat betyder ett större utrymme för ursprungsbefolkningens perspektiv och en mer nomadisk livsstil för familjen Ingalls, som i verkligheten flyttade runt kontinuerligt medan originalserien huvudsakligen utspelade sig i Walnut Grove, Minnesota.
Här kommer det alltså inte handla om ett bara ett litet hus på en prärie, utan om flera små hus på olika prärier, får man anta.
Men skådeplatsen för den här första säsongen är i alla fall Kansas, dit lilla Laura Ingalls (Alice Halsey) har färdats från Wisconsin tillsammans med sin pappa Charles (Luke Bracey), sin mamma Caroline (Crosby Fitzgerald) och sin storasyster Mary (Skywalker Hughes) för att börja ett nytt liv i närheten av nybyggarstaden Independence.
Det börjar dramatiskt, med en incident som håller på att sluta riktigt illa, och fortsätter med vad man skulle kunna sammanfatta som ömsom vin, ömsom vatten. Det handlar om sammanhållning, kärlek, framtidstro, motståndskraft, moral, nya vänskaper och familjen framför allt, men också om fattigdom, sjukdom, krig, sorg, trauman och spöken ur det förflutna, hög barnadödlighet och motsättningar mellan dem som har kommit för att staka ut sitt nya land och dem som redan levde där och nu blir undanträngda.
Precis som i den ursprungliga serien, som faktiskt inte genomgående var riktigt så helylle och konservativ som många kanske minns den som, blandas alltså det puttenuttiga, traditionella och sentimentala familjedramat med tyngre ämnen och kamp för överlevnad. Men nu på ett tydligare, modernare, mer omedelbart och medvetet problematiserande sätt.
Även om de vackra miljöerna, det klara, inbjudande fotot och den allmänt hela, rena och välstädade looken håller serien stadigt på ett trivsamt, Disney-doftande territorium, där allt ser ut att vara preppat för Instagram och det mesta trots allt går att lösa med kramar och karameller.
Flickorna och kvinnorna är tuffare än förr, men tempot är behagligt gammaldags. Huvudrollerna är fint rollbesatta, och runt familjen Ingalls finns en blandning av både nya och bekanta figurer. Som en familj från Osagefolket (Wren Zhawenim Gotts, Meegwun Fairbrother, Alyssa Wapanatâhk), en svart läkare (Jocko Sims), och den tragiska men lojala herr Edwards (Warren Christie).
Och den som saknar den ökända Nellie Oleson kan trösta sig med att hon kommer att dyka upp i nästa säsong. För en sådan blir det, och kanske, kan jag tänka mig, även fler därtill.
För även om det hade varit spännande med en nyversion som hade varit ruffigare och mer realistisk, och vågat ta ut svängarna åt ett eller annat håll, var det förmodligen smart av Netflix att göra precis den här, förvisso lite tillrättalagda men också mysiga och onekligen oerhört bildsköna, versionen.
”Lilla huset på prärien” har premiär på Netflix den 9 juli.