Kommer nästa vd att se SAS som Skandinaviens flygbolag, eller som ett av flera varumärken i Air France-KLM:s europeiska portfölj?
Skillnaden är större än den först kan verka.
När Anko van der Werff tillträdde som vd för SAS sommaren 2021 hade många redan räknat ut flygbolaget.
Pandemin hade slagit undan benen för hela branschen. Förlusterna växte, skulderna skenade och framtiden såg allt annat än ljus ut. SAS stod på ruinens brant och frågan var om bolaget över huvud taget skulle överleva. Danskarna trädde till och ökade sitt ägande. Svenskarna och norrmännen tackade för sig.
Fem år senare ser bilden helt annorlunda ut.
SAS har genomfört en smärtsam men nödvändig rekonstruktion. Bolaget har fått nya ägare, bytt global flygallians och presenterat sin största långsiktiga satsning någonsin. Nya långdistansflygplan ska köpas in och Köpenhamn pekas ut som navet för framtidens interkontinentala trafik.
Mitt i allt detta lämnar vd Anko van der Werff. Uppdraget var tydligt: rädda SAS. Det uppdraget är nu slutfört.
Det är lätt att se beskedet som ännu ett vd-byte. Men i själva verket markerar det slutet på ett av de mest avgörande kapitlen i SAS moderna historia.
Oavsett vad man tycker om alla beslut som fattats under hans ledning är en sak svår att invända mot: Han tog över ett bolag som många trodde var dömt att gå under och lämnar ett företag som åter vågar investera, expandera och tala om framtiden – och med självförtroende (och nästan hybris) säga ”Vi skapar 25 000 nya jobb i Skandinavien när vi köper 40 nya flyg”.
Men den intressanta frågan är inte varför Anko van der Werff lämnar.
Den verkliga frågan är vem som tar över. För nästa vd får ett helt annat uppdrag.
Anko van der Werffs uppdrag var att rädda SAS. Hans efterträdares uppdrag blir helt annorlunda: att definiera vad SAS egentligen ska vara.
Under de senaste åren har bolaget förändrats i grunden. Air France-KLM har blivit den största ägaren. SAS har lämnat Star Alliance för Skyteam och bolaget är i dag betydligt tätare knutet till den fransk-nederländska flygkoncernen än tidigare.
Samtidigt har SAS lagt fast en strategi som är lika tydlig som den är logisk.
Tillväxten ska ske via Köpenhamn.
Det är svårt att argumentera emot. Kastrup är Nordens största internationella flygplats, har det största passagerarunderlaget och de bästa möjligheterna att locka nya interkontinentala linjer (hur mycket än Arlanda vill att verkligheten ska se annorlunda ut).
För Skåne är utvecklingen dessutom mycket positiv. När världen kommer närmare Köpenhamn kommer också Malmöregionen närmare världen. Det stärker möjligheterna att locka investeringar, internationella företag och kvalificerad arbetskraft till hela Öresundsregionen, som Per Tryding, vice vd för Sydsvenska handelskammaren förra veckan.
Strategin är logisk.
Men den kräver också en vd som vågar fortsätta investera i Köpenhamn, även när besluten ska förankras hos ägare med huvudkontor i Paris.
Just därför blir rekryteringen av en ny vd så avgörande.
Det skulle inte förvåna mig om nästa vd hämtas från Air France-KLM. Tvärtom vore det ett naturligt steg. Den nya huvudägaren vill rimligen ha en ledare som känner organisationen, delar koncernens strategi och kan driva integrationen vidare.
Men där uppstår också den verkliga frågan.
Det verkliga vägvalet handlar inte om vem som blir vd. Det handlar om var makten över SAS långsiktiga utveckling kommer att ligga. I Köpenhamn – eller i Paris.
Det avgör om SAS även framöver styrs utifrån sina egna nordiska tillväxtambitioner eller i första hand utifrån Air France-KLM:s samlade koncernstrategi.
Den ena vägen innebär att SAS fortsätter bygga Köpenhamn till norra Europas ledande interkontinentala nav, med ambitionen att konkurrera (eller komplettera) med Frankfurt, Amsterdam och Heathrow om resenärer från hela Skandinavien.
Den andra innebär att investeringar, linjenät och flygplansplaceringar i högre grad avgörs utifrån vad som stärker hela Air France-KLM-koncernen.
Det behöver inte vara fel.
Tvärtom kan ett närmare samarbete ge SAS tillgång till större marknader, bättre anslutningar och en finansiell styrka bolaget länge saknat. Men det innebär också att fler avgörande beslut riskerar att fattas längre bort från Skandinavien än tidigare.
För oss i södra Sverige spelar det stor roll.
SAS satsning på Köpenhamn är inte bara en dansk framgångssaga. Den påverkar hela Öresundsregionens konkurrenskraft. Ett starkare Kastrup innebär bättre tillgänglighet för Malmö, Lund och resten av Skåne. Det gör regionen mer attraktiv för internationella företag, investeringar och högkvalificerad arbetskraft.
Det är därför valet av nästa vd är betydligt viktigare än vad det först kan verka.
Historien kommer sannolikt att ge Anko van der Werff den upprättelse han förtjänar. Han tog över ett bolag i fritt fall och lämnar efter sig ett SAS som åter vågar blicka framåt.
Men hans verkliga arv avgörs inte av rekonstruktionen eller de nya flygplansbeställningarna.
Det avgörs av vem som får nycklarna till cockpit efter honom.
En flygbolagschef fostrad i Paris eller Amsterdam har inte nödvändigtvis samma blick på SAS som någon som fostrats i den skandinaviska flygmarknaden.
För nästa vd ska inte bara leda SAS. Han eller hon ska avgöra om SAS även i framtiden är ett skandinaviskt flygbolag – eller ett av flera varumärken i en europeisk flygkoncern.