Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Graham Platner var ett politiskt fenomen och en nyckelperson i Demokraternas drömmar om att kunna erövra majoriteten i senaten i höst – och därmed begränsa makten för Donald Trump.
Ostronodlaren och krigsveteranden från Maine lockades in i politiken förra sommaren. Några demokrater såg att han hade något som många amerikanska väljare, kanske särskilt de som röstar på Demokraterna, längtar efter.
Det viktigaste var kanske det han upprepade i filmen där han i natt berättade att han nu hoppar av sin kandidatur till senaten: ”I am a regular person”.
En vanlig människa – vad det nu är – är hårdvaluta i ett land där många har tappat förtroendet för politiker och partiernas etablissemang. Platners senatskampanj lyfte snabbt högt från marken – han drog massor av folk till sina möten, och slog ut Maines guvernör Janet Mills, som gav upp redan före Demokraternas primärval eftersom hon inte hade en chans.
Därmed var det Platner som skulle besegra republikanernas mångåriga senator Susan Collins i höstens val. En seger som ur Demokraternas synvinkel är snudd på nödvändig, om partiet ska kunna få majoritet i senaten – och därmed slita ett viktigt vapen ur Donald Trumps händer.
Det demokratiska partiets vänster slöt också upp bakom Platner, som stod för mycket hård kritik mot Israel men också mot storföretag, miljardärer och det egna partiets ledning – som hade svikit arbetarväljarna.
Att Platners kampanjväg kantades av potentiella skandaler – gamla inlägg på sociala medier, en tatuering som kan associeras till nazism, sex-sms:ande med andra kvinnor trots att han var gift – föreföll inte skada honom. Kanske stärkte det istället bilden av att Platner var anti-etablissemang och vanlig människa.
Men till sist hoppar han nu alltså av efter ha anklagats för sexuella övergrepp av en ex-partner, anklagelser som han kategoriskt förnekar.
Men två av den Demokraternas vänsterstjärnor, senatorn Bernie Sanders och borgmästaren i New York, Zohran Mamdani, drog tillbaka sitt stöd till Platner efter att anklagelserna hade blivit offentliga.
Till sist kunde därmed Demokraternas höger- och vänsterfalang enas om Platner – båda sidor krävde att han skulle dra sig tillbaka.
Men enigheten är nog över redan när ni läser det här. Enligt reglerna i Maine har nu Demokraterna drygt två veckor på sig att hitta en ersättare för Platner, och det har alla förutsättningar att bli ett politiskt slagsmål.
Men partivänstern kommer inte att ge upp drömmen om en vänsterradikal kandidat, bara för att Platner föll på grund av karaktärsbrister. Medan den del av partiet som lutar åt mitten och höger – liksom partiets ledning – kommer att gripa tillfället att återställa ordningen med en mer traditionell kandidat, både personligt och politiskt. Många partistrateger ser ett vänsterlutande budskap som livsfarligt, eftersom det skrämmer bort mittenväljare.
Men ”The Maine problem” är inte längre Graham Platner – det är istället Demokraternas oförmåga att komma överens om ett politiskt budskap.
Det är också svårt att se att Demokraterna på två veckor kan hitta en kandidat med samma dragningskraft som Platner. Och då kan vinnaren på hela den här historien bli Republikanerna och Donald Trump.