När havet stiger skyddas Malmöborna inte av klimatbokföring – att utsläpp räknas och redovisas – utan av konkreta åtgärder. Det som behövs är skyddsvallar. Ändå är de partier som styr kommunen – Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet – beredda att lägga hundratals miljoner kronor på koldioxidinfångning, medan planering och finansiering av kustskydd i stor utsträckning lämnas till enskilda fastighetsägare.
Malmö står inför två stora klimatutmaningar. Att minska stadens klimatpåverkan och att skydda Malmö mot de konsekvenser som ett förändrat klimat redan för med sig. Frågan är inte om båda ska göras utan hur de begränsade offentliga resurserna ska användas.
Investeringar i kustskydd och skyddsvallar måste gå före stora satsningar på koldioxidinfångning, CCS. Det är en teknik som fortfarande utvecklas och vars effekter på lång sikt ännu inte är fullt kända.
Malmö har 4,3 mil kust som på sikt behöver skyddas mot stigande havsnivåer. Kommunens egna utredningar visar att stora klimatanpassningar krävs under de kommande årtiondena. Samtidigt finns en risk att äldre områden nära kusten inte omfattas av de skydd som planeras för ny bebyggelse.
I dag uppmanar Malmö stad fastighetsägare i bland annat Klagshamn och Bunkeflostrand att bilda samfälligheter – sammanslutningar där flera fastighetsägare går ihop för att ordna och betala för något gemensamt – ansöka om bygglov och själva finansiera skyddsvallar. Kommunen hänvisar till kommunallagens likställighetsprincip och menar att den inte kan gynna vissa fastighetsägare framför andra.
Den tolkningen bör ifrågasättas. Likställighetsprincipen finns för att förhindra osaklig särbehandling av enskilda, inte för att hindra kommunen från att skydda bostadsområden mot översvämningar. När klimatförändringarna hotar stora delar av stadens bebyggelse är det inte en fråga om att gynna några få villaägare, utan om att ta ansvar för Malmöbornas trygghet och för stora samhällsvärden.
Samtidigt som behovet av klimatanpassning ökar har Sysav lagt ett förslag om att Malmö stad ska ta på sig stora ekonomiska åtaganden för CCS-anläggningen SkyZero. Grundprincipen för detta har kommunfullmäktige redan beslutat om och kommunstyrelsen har fått uppdraget att ta fram slutgiltigt köpeavtal för de negativa utsläppen. Det gäller framtida köp av negativa utsläpp för en kostnad om upp till 90 miljoner kronor per år under den första tio-årsperioden och borgensåtaganden om ca 1,2 miljarder kronor för en teknik som ännu inte fått ett brett kommersiellt genombrott. Ett slutligt investeringsbeslut planeras till 2027.
Av de 14 kommuner som äger Sysav har nio valt att säga nej till ekonomiska garantier för SkyZero. Bland dem finns Trelleborg, Vellinge och Staffanstorp. Endast Malmö, Lund, Lomma, Svedala och Tomelilla har valt att stödja projektet.
Det är en prioritering som förtjänar att diskuteras.
Malmö är en kuststad. Under lång tid har kommunen investerat miljardbelopp i bostäder, vägar, hamnar, parker och annan infrastruktur längs kusten. De investeringarna rymmer stora ekonomiska värden och är samtidigt avgörande för människors hem, företag och vardag. Att skydda dem mot stigande hav är inte bara en framtidsfråga, utan en nödvändig investering i stadens motståndskraft.
Ändå tycks den entusiasmen hos stadens politiska styre vara större för CCS än för de skyddsåtgärder som Malmöborna kommer att vara beroende av när havsnivån stiger och extremväder blir vanligare.
Det är lätt att förstå varför. CCS signalerar framtidstro, teknikutveckling och höga klimatambitioner. Politiker kan visa upp höga siffror och tala om negativa utsläpp. Men Malmöbor kan inte bo i negativa utsläpp.
När nästa kraftiga storm drar in över Öresund hjälper det inte villaägaren i Bunkeflostrand, företagaren i hamnen eller den som bor i Västra hamnen att kommunen har köpt ytterligare ett ton infångad koldioxid. Havet bryr sig inte om klimatbokföring. Det som skyddar människor och egendom är fungerande kustskydd.
Malmö behöver både utsläppsminskningar och klimatanpassning. Men när resurserna inte räcker till allt måste politiker prioritera det som ger störst nytta för Malmöborna här och nu.
Dessutom finns det skäl att fråga om ett teknikutvecklingsprojekt i CCS:s skala verkligen är en kommunal uppgift. Om CCS är avgörande för att Sverige ska nå sina klimatmål bör staten ta huvudansvaret för finansieringen. Malmö stad ska inte fungera som investeringsfond för nationell klimatpolitik samtidigt som behoven av klimatanpassning växer på hemmaplan.
Det råder ingen tvekan om att kustskydd kommer att behövas och att kostnaderna för översvämningar kan bli enorma. Förebyggande investeringar är nästan alltid billigare än att reparera skador när de väl har uppstått.
Därför borde prioriteringen vara självklar.
Bygg skyddsvallar i Malmö innan miljardbelopp satsas på CCS.
En kommuns främsta ansvar är inte att rädda världen. Det är att skydda sina invånare, deras hem och den stad vi alla tillsammans har byggt.
SKRIBENTEN
Henrik Reimer, ordförande för Kristdemokraterna i Malmö
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.