INSÄNDARE. Förbättringarna för sparande med skattefria investeringssparkonton (ISK) riskerar att raseras vid ett maktskifte. Egna pengar på banken, snarare än allas hos finansdepartementet, skänker trygghet till envar, skriver Sivert Aronsson.
När den folkpartistiska finansministern Anne Wibble gav uttryck för att det vore önskvärt om alla svenskar hade en årslön på banken fick hon mest spott och spe. Orealistiskt och verklighetsfrånvänt, ansåg många i det tidiga 90-talets Sverige.
Så var det nog också för de flesta som levt sina liv i Socialdemokraternas högskatte-Sverige, där det offentliga förutsattes borga för ekonomisk trygghet och svenskarna plikta med sin lön för det. Wibble var med sin uppfattning dock inte bara före sin tid, utan framför allt helt rätt ute.
Hennes liberala övertygelse var att människors trygghet ökar om de har rejält sparkapital som minskar utsatthet och beroende av offentligt stöd. En amerikansk studie ger ex-ministern rätt, i att den privata förmögenheten spelar störst roll för upplevd trygghet. Studien, utförd på uppdrag av investerarappen Acorns, visade att upplevd trygghet hos tillfrågade hade låg korrelation med deras inkomst, men betydligt högre med deras nettoförmögenhet. Avanzaekonomen Felicia Schöns analys av studien är att de med större privatsparande kan känna sig mer trygga i fall de blir av sin inkomst.
Detta ska has i åtanke när S, V och MP tycker sparande ska beskattas mer. Vänsterpartierna går till val på kraftiga försämringar av den populära ISK-sparformen, som regeringen förstärkt och förbättrat påtagligt under mandatperioden.
Egna pengar på banken, snarare än allas hos finansdepartementet, skänker trygghet till envar. Det förstod Wibble då och det förstår Liberalerna nu.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare