Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ta en högst sex veckor gammal kalv. Slakta den och flå den. Låt huden ligga i vatten en dag för att få bort blodet, lägg den sedan i en kalklösning. Ta upp den och skrapa av hår och fettrester. Låt den därefter ligga i blöt igen ett par dagar. Spänn sedan upp huden på en ställning och låt den hänga utsträckt på tork. Skrapa försiktigt ner den till jämn tjocklek. Ta ner den från ställningen och skär till den. Om ni har gjort rätt står ni nu med ett ark pergament. Så är det bara att fatta gåspennan och skriva.
Nästan alla texter vi har bevarade från nordisk medeltid före cirka 1400 är skrivna på pergament. Dessa texter, köpehandlingar, kungabrev, helgonlegender, överenskommelser, domar och vad det kan vara, har historiker länge studerat vad innehållet beträffar. Men med sin avhandling i historisk arkeologi går Lena Strid så att säga under texten till själva materialet. Den är ett gott exempel på den materiella trenden inom humaniora, fokuseringen på tingen, deras användning och deras mening för människorna som brukade dem.