Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Regeringen har beslutat att staten går in som majoritetsägare i kärnkraftsbolaget Videberg Kraft, som ska uppföra nya reaktorer vid Ringhals. Det har förstås fått miljöpartister och andra kärnkraftsfiender att ännu en gång upprepa mantrat att ny kärnkraft är ”för dyr”.
Och ja, investeringskostnaden är stor och projektriskerna är betydande. Att bygga ny energiproduktion – oavsett kraftslag – baseras på otaliga faktorer som är omöjliga att förutse, som framtida elpriser och vilka partier som sitter i regeringen efter både nästa och nästnästa val. Det kräver stor offentlig inblandning, i en eller annan form.
Men till skillnad från miljöpartister bygger Tidöpartierna inte sin energipolitik på önsketänkande, utan på fysiska och tekniska realiteter. Och på ett systemperspektiv som saknats under decennier.
Energiproduktion handlar om så mycket mer än att tillverka el. Det är ett system som måste fungera i varje givet ögonblick.
Sveriges elsystem fungerar inte, och har inte gjort det sedan tidigare regeringar drev fram avvecklingen av framför allt reaktorerna i Oskarshamn och Ringhals. I dag återstår bara sex av de tolv kärnkraftsreaktorer Sverige en gång hade. Bristen på stabilitet i elsystemet, och tankevurpan att baskraft problemfritt kan ersättas med opålitlig vind och sol, har skapat oöverblickbara kostnader för såväl elkunderna som samhällsekonomin i stort.
Den som säger nej till ny kärnkraft måste presentera ett trovärdigt alternativ.
Mer baskraft är nödvändigt, såväl för elsystemet som för möjligheterna att fasa ut fossil energi. Den som säger nej till ny kärnkraft måste därför presentera ett trovärdigt alternativ. Tekniska lösningar som ännu inte finns, som storskalig batterilagring och all den nätinfrastruktur som krävs för sådan, tillhör inte den kategorin.
Att motsätta sig ny kärnkraft är att i praktiken förespråka olja och gas, eller att energianvändningen måste minska. Den som vill studera effekterna av det sistnämnda kan vända blicken mot Tyskland, som befinner sig i den djupaste krisen sedan landet låg sönderbombat 1945. Där fortplantar sig konsekvenserna av en huvudlös energipolitik steg för steg genom hela samhället. Häromdagen varslade till exempel Volkswagen om att 100 000 anställda måste gå.
Naturligtvis kan man ha synpunkter på riskdelningen mellan staten och de andra ägarna i Videberg Kraft. Eller hävda att regeringens kärnkraftsambitioner bygger på felaktiga antaganden om framtidens elbehov. Men i grunden är Sveriges elsystem en fråga om fysik och teknik, inte politik.