I början av maj noterade Julie Hjelm Kristensen, djurvårdare på Nordens ark, och hennes kollegor att leopardhonan Bagera började dra sig undan. De hade sina aningar om vad det kunde röra sig om.
– Hon är väldigt blyg, men brukar komma fram lite på morgonen. Så då var det lite ändringar i beteendet. Till slut kunde vi se att hon hade fött ungar, säger Julie Hjelm Kristensen och förklarar att hägnet är kameraövervakat.
– Men det finns ett ställe i det där vi inte har kameror, så klart valde hon att föda där.
Mår bra
Nu är ungarna sju veckor gamla och de har fått genomgå en första hälsokontroll.
– Då kollar vi så de mår bra, och chipmärker dem. Sen är det avmaskning också, så det är ungefär samma saker som man gör med en vanlig tamkatt, säger Julie Hjelm Kristensen och förklarar att ungarna snart ska vaccineras.
– Vi lämnar dem gärna i fred så att mamman kan få lugn och ro till att börja med. Sen när mamman känner att hon kan lämna dem går vi in. Vi går aldrig in till dem när de är tillsammans med en vuxen leopard, det är farligt.
Hon beskriver ungarna som ”feisty”, men de har ännu inte fått något namn. Båda deras föräldrar bor på Nordens ark, varav pappan Frarotes också är född på anläggningen.
– Totalt har vi åtta persiska leoparder, men den senaste kullen ungar, som föddes för två år sen, hoppas vi kunna skicka vidare till andra parker efter sommaren.
Hotad art
Den persiska leoparden är också en hotad art, och enligt ett pressmeddelande från Nordens ark finns det färre än 1 100 individer kvar i det vilda. Deras naturliga habitat brukar finnas i Asiens bergtrakter.
– Tyvärr är det vi människor som är det största hotet mot dem. Då det finns så få kvar av dem har de svårt att hitta varandra på grund av bebyggelse, sen hotas de av jakt då folk vill ha leopardpälsen, säger Julie Hjelm Kristensen.