Sommaren skapar en sällsynt lucka för eftertanke och reflektion. Så här års funderar jag på framtiden, på världen våra barn ska växa upp i och om den blir bättre eller sämre än den vi själva fick. Mina egna barn är på väg in i nya skeden i livet: militärtjänstgöring, servicejobb, föräldraledighet och studier. När jag ser dem ta stegen ut i vuxenlivet återkommer jag ofta till frågan om vilken värld som väntar dem.
Det är svårt att inte känna en viss oro när världen ser ut som den gör, med klimatförändringar, ett osäkert geopolitiskt läge och en teknikutveckling som stundtals känns svindlande snabb. Jag märker det i samtal med vänner, kollegor och andra föräldrar. Hur kommer arbetslivet att se ut för våra barn? Vilka möjligheter kommer att finnas? Och hur förbereder man sig egentligen för en framtid som ännu inte tagit form?
Själv tänker jag mycket på AI och vad som kommer hända med arbetslivet när tekniken blir allt smartare. Annat vore väl märkligt givet min yrkesroll. Hur ska våra unga kunna anpassa sig till en ny digital verklighet och kommer AI skapa större klyftor på arbetsmarknaden?
Men när jag tittar på dagens unga känner jag mer hopp än oro. Mina barn, deras vänner och generation Z, (födda 1996–2010), kommer uppta 74% av den arbetande befolkningen 2030. De är uppvuxna i en digital värld som för äldre generationer fortfarande känns ny. De lär sig nya verktyg snabbt, testar sig fram utan rädsla och rör sig smidigt mellan teknik, kreativitet och social interaktion. För dem är AI inte något abstrakt framtidsfenomen – det är deras alldeles egna naturkraft in i framtiden.
De kommer sannolikt att byta både roller och branscher oftare än tidigare generationer. Förmågan att lära nytt kommer därför att bli minst lika värdefull som den kunskap man bär med sig från början. Och det enda jag tror säkert är att de som förstår tekniken kommer att få jobb enklare än de som inte gör det.
Det som imponerar mest på mig är deras inställning till förändring – inte bara deras förmåga att förstå hur tekniken gör dem snabbare och bättre. Många av oss som vuxit upp i en mer förutsägbar tid har lärt oss att söka trygghet i det vi redan känner till. Dagens unga verkar i högre grad utgå från att världen kommer att förändras och att de själva behöver vara beredda att förändras med den. Den förmågan att lära om, lära nytt och anpassa sig tror jag kommer att vara en av de viktigaste egenskaperna i framtidens arbetsliv. Och kommer att bygga sitt arbetsliv utifrån dessa nya förutsättningar.
Viktigt att tänka på är att många av jobben de kommer att ha troligen inte ens finns i dag. Vi vet helt enkelt inte vad de är.
Vi ska heller inte underskatta människans förmåga att anpassa sig till stora förändringar. Historien är full av teknikskiften som först möttes av oro. Men historien visar också något annat: vid varje stort teknologiskt skifte har människan hittat nya arbetssätt, nya möjligheter och nya jobb som behöver utföras.
AI förändrar också spelplanen för tillgången till kunskap. Skillnaderna i samhället är fortfarande stora, men den nya tekniken har potential att öppna dörrar på ett sätt som tidigare skiften inte gjort. Det ger mig faktiskt hopp. Aldrig tidigare har så många haft så stor tillgång till kunskap, verktyg och möjligheter att lära. Idag kan en ung person med en idé, en mobiltelefon och nyfikenhet få hjälp att förstå, utveckla och bygga något eget. AI gör inte automatiskt världen mer rättvis, men den sänker trösklarna för fler att omsätta idéer i handling. Samtidigt demokratiseras tekniken i en helt ny takt när tillgången till avancerade verktyg inte längre är förbehållen några få.
Omställning tar tid, och förändringen kommer inte nödvändigtvis att vara enkel, men för mig handlar det om vilka glasögon vi väljer att se utvecklingen genom. I varje utmaning finns en möjlighet vill jag tro.
Att AI kommer att förändra mycket är ett faktum, inte minst i arbetslivet. Vissa arbetsuppgifter kommer att försvinna, andra växa fram. Och tur är väl det tänker jag, för ju mer teknik vi omger oss med, desto mer tid finns att lägga på sådant som kreativitet, relationer, integritet och erfarenhet – det som är att vara människa.
I alla tider har föräldrar tittat på världen och undrat hur barnen ska klara sig i framtiden. Många har säkert oroat sig för hur det ska bli. Men när jag ser mina egna barn och deras generation känner jag mer tillförsikt än oro. Jag ser en generation som är nyfiken, ärlig, modig och öppen för förändring. Det är dem jag sätter min tilltro till.
Lisa Gunnarsson, Nordenchef Linkedin