Vi klarade oss länge. De stora stjärnorna berättade historien om VM, fotbollen talade högre än politiken trots allt. Kap Verdes fyra raka matcher utan förlust under ordinarie tid, Brasiliens brak ut ur turneringen, Norges rodd och Frankrikes ostoppbara segermaskin. Kongos nästanbragd mot England, urkraften i de mexikanska supportrarna. VM handlade om de saker som VM ska handla om för en stund.
Tills det inte gjorde det längre.
Ur det beckmörker och den skamfläck i fotbollshistorien som Balogun-beslutet är och alltid kommer vara, reser sig också en konflikt som puttrat länge, blossat upp då och då, men sällan så tydligt som just precis nu.
Det är inte särskilt lågintensivt längre.
När biljettpriserna till VM och Fifas dynamiska prissättning blev utskällda av allt och alla berättade Uefa hur billigt det kommer vara med biljetter till nästa EM. När publiken började bua över reklamavbrotten i varje halvlek försäkrade de att några sådana inte kommer vara aktuella när de arrangerar sin turnering.
När den somaliske domaren Omar Artan tvingades vända hem utan att få göra sitt jobb i USA valde Uefa att anställa honom till sin supercup som spelas i augusti.
De har alltså inte legat på latsidan de senaste månaderna när det kommer till att plocka poäng mot vad som varit deras fiende i ett lågintensivt krig ända sedan Fifa bestämde sig för att utöka klubblags-VM och i allt väsentligt börja konkurrera med Uefas Champions League.
Det är inte särskilt lågintensivt längre.
Fifa fortsätter sätta sina egna kommersiella intressen och politiska agendor före den sportsliga integriteten.
I ett pressmeddelande dundrade det europeiska fotbollsförbundet i går att beslutet om att häva Baloguns avstängning är ofattbart och oförsvarbart, att det korsar en röd linje och att det underminerar sportens trovärdighet.
De har inte fel i det.
Det är ett enormt problem hur Fifa gång på gång sätter sina egna kommersiella intressen och politiska agendor före den sportsliga integriteten. Det sker genom att mygla i väg mästerskap till diktaturer, genom att ge fördelar till vissa utvalda landslag i kvalen till mästerskap, genom att dela ut fredspris och genom att trolla bort avstängningar.
De kan försöka allt de vill med att hävda att det inte finns något konstigt att se här, men de har förbrukat rätten att ens få förklara sig. För det finns ingen som kan lita på Fifa längre, och så som den här organisationen leds just nu är sporten oerhört illa ute.
Till slut fick vi den shitshow som världsmästerskapet 2026 alltid riskerade att bli
Thomas Tuchel och Ståle Solbakken har sagt vad de tycker när de fått frågor på presskonferenser, Uefa ser ett perfekt läge att fortsätta driva sin konflikt. Det spanska fotbollsförbundets president Javier Tebas har aldrig haft problem att bråka med auktoriteter, och pratar nu om trovärdighetsproblem för Fifa.
Den stora världen utanför Europa tycks i mångt och mycket stå på Gianni Infantinos sida, men de nationsförbund som verkar i demokratiska miljöer och vill kunna se sig själva i spegeln framöver måste börja göra det Norge länge gjort på egen hand och ställa sig upp nu. Börja säga ifrån. Skaka fram en motkandidat. Gå ihop och bojkotta Fifa. Göra någonting överhuvudtaget.
För till slut fick vi den shitshow som världsmästerskapet 2026 alltid riskerade att bli, men ännu värre än vad vi på förhand trodde.