Sara Berg är medarbetare på kulturredaktionen.
Precis som Jesus dog för våra synder, hängde en mås till synes livlös på en takspira i Malmö under måndagskvällen. Ur en viss vinkel såg den nästan korsfäst ut.
När jag går för att titta på fågeln under tisdagsmorgonen möter jag en kille som är ute i samma ärende. Han bor i huset och har fått tips om måsen av en kompis som sett den fladdra i vinden.
Det är mycket med djur sommartid, i synnerhet fåglar och mer specifikt måsfåglar. För fyra år sedan spreds en film på sociala medier på en trut som glupskt glufsade i sig en råtta vid Värnhemstorget. Strax därefter förevigad på en porslinsmugg. Och redan året dessförinnan var det fullt kaos i staden i människans kamp mot måsen.
Fåglarna skränar, skiter, attackerar oss, lever rövare och stjäl vår mat. I maj i år bajsade en fiskmås på Kung Charles III vid ett besök i Nordirland. Kanske inte så konstigt då att en skotsk man nu står åtalad för att ha använt sig av en fiskmås som vapen.
För ett par veckor sedan skopade han upp två måsar från gatan och använde den ena för att attackera en förbipasserande. ”The bird was unarmed”, läser jag först men inser sedan att det står ”unharmed”.
Måsarna har helt enkelt fått storhetsvansinne. Ungefär som huvudfågeln i Richard Bachs 1970-talsnovell ”Måsen: Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull”, som handlar om en måsfågel som vill något större än att fånga fisk hela dagarna. Han lämnar sina artfränder för att kompromisslöst utforska sina gränser.
Det låter som någonting måsen på spiran skulle ha kunnat ägna sig åt: ett gränslöst utforskande. Just denna mås fann bevisligen sin gräns vid Triangeln.
Om man inte är mer inne på det religiösa temat. För ingen mås är väl så dum att den landar så här snett? Med sina luriga små ögon kan de som bekant sikta in sig på den minsta portion pommes frites från långt avstånd, så en spira borde inte vara någon konst.
Apropå ögon förresten: en studie visar att det bästa sättet att förhindra att måsarna snor ens mat är att stirra ner dem. Engelska forskare lämnade en påse pommes på marken och uppmätte att det tog fåglarna 21 sekunder längre tid att närma sig maten om någon tittade på dem.
Men inte ens under övervakning lämnar måsfåglarna oss helt och hållet ifred. Och det var nog även måsen på taket pinsamt medveten om. Likt en martyr bestämde den sig för att offra sitt liv för att återupprätta artens anseende. Den tog sitt sista vingtag och landade där alla kunde se den.
Tidigt under tisdagen var fågeln död.
Redan på den andra dagen var dock mås-Jesus uppstånden – men de är ju så otåliga de jävlarna. Varken jag eller killen i huset kunde under tisdagsförmiddagen se en endaste liten fjäder som avslöjade att korsfästelsen över huvud taget hade ägt rum.
Det visade sig senare att fågeln helt enkelt kvickt hade plockats ner av den rådiga räddningstjänsten.
Snabbast av alla var ändå Memes of Möllan, som medan måsen fortfarande hängde snett på sitt kors, hann lansera en t-shirt med motivet ”Fiskmås spetsad på spira i Malmö”.
Måsen är död – länge leve måsen.