Under mer än 400 år krävde Danmark tullar av alla fartyg som passerade Öresund. Fartygen fraktade timmer, stångjärn, tjära och andra viktiga varor från Östersjöländerna ut i världen.
Men Öresundstullen avskaffades 1857 sedan USA vägrat betala. Med militära hot och kanonbåtsdiplomati betvingades danskarna.
Samma medel använder USA nu i Persiska viken för att tvinga Iran att ge upp försöken att tullbelägga fartygstrafiken i Hormuzsundet.
De amerikanska argumenten är desamma nu som då: USA kämpar för fri handel på internationella vatten och tillåter inte enskilda länder att utnyttja ett strategiskt läge för att kontrollera livsviktiga handelsrutter.
Öresundstullen infördes redan 1429 av Erik av Pommern. Alla fartyg som seglade in i eller ut ur Östersjön måste ankra vid Kronborgs slott i Helsingör för att betala tull. Avgifterna baserades på fartygens storlek och fartygens last.
För Danmark var Öresundstullen en enorm inkomstkälla. Den gav under långa perioder den danska staten två tredjedelar av alla sina inkomster.
Med en travesti på en nutida kungafigur kan man säga att tullar var det vackraste ordet som det danska kungahuset kunde slå upp i dåtida ordböcker.
De danska tullarna och fyravgifterna kom att fungera som ren varuskatt på de varor som var basen i Östersjöhandeln.
Svenskt stångjärn, rysk hampa, tjära, timmer och spannmål beskattades tungt på grund av stora volymer. Kryddor, tobak, kaffe, vin och andra lyxvaror fraktades i mindre partier. För dem var tullsatserna betydligt högre.
Öresundstullen tillät Danmark att bygga upp en stark militärmakt som drog ut i flera kostsamma krig. En mängd storslagna byggnader uppfördes, bland annat Rosenborg, Frederiksborg och Kronborg.
Tullpengarna förskönade dessutom Köpenhamn och räckte även till för en helt ny stad som kom att kallas Kristianstad.
I USA har Donald Trumps tullar blivit en straffskatt på de flesta utländska varor. Hans långsiktiga mål är att tullarna ska ge tillräckligt stora intäkter för att helt ersätta inkomstskatten.
I Iran finns enligt Wall Street Journal uppskattningar om att staten kan få in uppemot 40 miljarder dollar i årliga tullintäkter. Med de pengarna vill Iran återuppbygga sina marina styrkor och öka säkerheten vid Persiska viken.
Donald Trump är fast besluten att spoliera alla sådana planer. Han vill göra det på samma sätt som USA på 1850-talet fick bort Öresundstullen – med hotfullt vapenskrammel och värdefull hjälp från omvärlden.
I början av 1800-talet blev Öresundstullarna en växande börda för amerikansk utlandshandel. Amerikanska skepp seglade allt oftare in i Östersjön för att handla med Ryssland och Preussen.
De betalade motvilligt allt större summor i tullavgifter i enlighet med ett dansk-amerikanskt handelsavtal från 1826. Men när "havens frihet" blev en hörnsten i USA:s utrikespolitik sågs tullen som ren utpressning.
Sedan president Franklin Pierce gjort klart att amerikanska fartyg hade rätt till fri passage genom Öresund sade USA 1855 upp handelsavtalet med Danmark.
Från april 1856 vägrade USA att betala en enda cent i tull. Amerikanska fartyg lade inte längre till vid Kronborg för klarering.
Danmark gav efter för kraven, som stärktes av en förtäckt kanonbåtsdiplomati. USA var en snabbt växande stormakt. Den amerikanska flottan ökade successivt sin närvaro i Europa. Danmark saknade ekonomiska och militära resurser för ett krig mot USA.
USA:s tullbojkott fick Danmark att kalla till internationell konferens i Köpenhamn. Den ledde till att Öresundstullen helt avskaffades från april 1857. De berörda handelsnationerna betalade en engångssumma för att friköpa sig från tullavgifterna.
På så sätt inkasserade Danmark 30,5 miljoner rigsdaler från sexton länder. Det motsvarar 13,1 miljarder dollar i dagens penningvärde.
Störst summor kom från Storbritannien och Ryssland, men sent omsider betalade även USA en ”lösesumma”, 393 000 dollar, för evigt fri passage genom Öresund.
I dagsläget finns inga förutsättningar för en liknande konferens om Irans tullkrav. Samtidigt har USA stora problem att hävda sitt krav på fria passager genom Hormuzsundet.
USA motsätter sig bestämt alla former av tullar och varnar för sanktioner mot dem som betalar.
Likväl uppges kinesiska rederier vara redo att betala för sina oljefrakter. Indien, Pakistan och Sydkorea har fört samtal med Teheran i samma ärende.
Enligt nyhetsbyrån Bloomberg är flera EU-länder på väg att godta någon form av tullavgifter till Iran och Oman. Det anses oundvikligt i efterdyningarna av USA:s och Israels krig mot Iran.
Detta vill dock ingen EU-ledare tala högt om – åtminstone inte så högt att Trump hör. EU-länderna vill helst få någon form av diplomatisk lösning – en nutida Öresundstraktat för Hormuzsundet.
Först i ett sådant skede är EU-länderna redo att bidra till säkerheten kring Persiska viken med egna örlogsstyrkor.