”Det ska inte kosta att ta ansvar när man är sjuk.”
”Sverige är det enda landet i Norden som har karensavdrag.”
Så låter två av valbudskapen från Socialdemokraterna och LO.
De tre rödgröna partierna – S, MP och V – är alla överens om att karensavdraget ska bort. Den som sjukskriver sig ska alltså få sjuklön från första dagen, och inte från andra dagen som gäller nu.
Bakgrunden till att frågan har blivit så gångbar är möjligheten till hemarbete. Argumentet för att avskaffa karensavdraget är att vissa har möjlighet att jobba hemifrån när de är småkrassliga, medan andra saknar en sådan möjlighet.
Denna diskussion har i praktiken blivit aktuell efter pandemin – det var ju då som arbete på distans blev en realitet på arbetsmarknaden.
Men ska S och LO vara så säkra på att detta är en vinnarfråga? Kanske håller inte alla med om att det handlar om att ”ta ansvar när man är sjuk”.
”Norrmännen har en bättre folkhälsa än svenskarna, ändå har Norge en rekordhög sjukfrånvaro.”
Tänk om stora grupper i samhället faktiskt har erfarenhet av fusk eller överutnyttjande av korta sjukskrivningar. Och att allt fler börjar fundera på om det är rimligt att arbetsgivarna plötsligt ska ta denna extra kostnad.
Kanske funderar en och annan väljare också över det andra budskapet, att Sverige är det enda landet i Norden som har karensavdrag. Kanske får fler människor klart för sig vad det har inneburit att Norge saknar karensavdrag och dessutom har 100 procents ersättning från första dagen.
Norrmännen har en bättre folkhälsa än svenskarna, ändå har Norge en rekordhög sjukfrånvaro. Den norska motsvarigheten till Försäkringskassan, Nav, har övertydligt beskrivit vad problemet är: ”Svenskar som flyttar till Norge får samma sjukfrånvaro som norrmän. Det handlar alltså om anpassning till systemet”, som Ulf Andersen, statistikchef på Nav, uttryckt det i Tidningen Näringslivet.
Företag med verksamhet både i Norge och Sverige har vittnat om hur sjukskrivningskulturen slår. Postbolaget Bring hade en sjukfrånvaro på 3,1 procent i Sverige 2023, men 7,1 procent i Norge.
Tåg- och bussbolaget Vy hade en sjukfrånvaro på 6,6 procent i Sverige men 8,6 i Norge samma år. Petter Stordalen, som med sitt Strawberry har verksamhet i både Norge och Sverige, har krävt att Norge ska införa ett karensavdrag.
”Någon måste både betala för den sjuka och för det arbete som inte utförs.”
Norges kostnader för sjukpenning och invaliditetsförmåner motsvarar 8 procent av landets BNP. I Sverige är den siffran 3,3 procent. Vi vet också vad som hände i Sverige när karensdagen avskaffades 1987. Året efter låg den genomsnittliga sjukfrånvaron på fem arbetsveckor per svensk och år.
Dagens industri har nyligen rapporterat om att LO och Svenskt Näringsliv, föga förvånande, har olika uppfattningar om kostnaden för ett slopat karensavdrag. LO anser inte att man kan räkna med dynamiska effekter, alltså att sjukskrivningstalen skulle öka: ”Det är ju faktiskt ingenting som vi vet någonting om”, som LO:s utredningschef Joa Bergold uttrycker det.
Om man tror att en sådan här förändring inte kommer att leda till beteendeförändringar – då är man mer än småkrasslig. Att det kommer att kosta både det offentliga och företag miljarder är helt klart.
Någon måste både betala för den sjuka och för det arbete som inte utförs. Här har Socialdemokraterna varit vaga och pekat på ett eventuellt högkostnadsskydd för små och medelstora företag. I väntan på att det klargörs måste man utgå från att det är arbetsgivarna som ska ta notan.
”Arbetslivet är inte jämlikt, det märks i löneskillnader och skiftande frihet i hur arbetet ska utföras.”
Arbetsdomstolen konstaterade för några år sedan att det är tillåtet för arbetsmarknadens parter att förhandla bort karensavdraget – någon lagändring behövs inte.
Så varför har LO-förbunden inte försökt få bort avdraget i sina branschvisa förhandlingar? Jo, givetvis för att det i så fall måste tas från löneutrymmet och de vet att det kommer att kosta stora belopp.
Rättviseargumentet är det som vi kommer att höra mest om i valrörelsen. Men arbetslivet är inte jämlikt, det märks i löneskillnader och skiftande frihet i hur arbetet ska utföras.
Samtidigt ser vi en trend där exempelvis AB Volvo, Volvo Cars och Scania har satt stopp för hemarbete. Vi ska också komma ihåg att anställda med större flexibilitet ofta har ett nära på ständigt krav på tillgänglighet om något viktigt uppstår på kvällar och helger.
Att slopa denna självrisk i försäkringen av ideologiska skäl är inte bästa sättet att värna sjukförsäkringen.