Förra veckan anordnades årets Pridevecka i Malmö. Många var vi som förberett oss i månader för givande samtal och debatter. Finalen var paraden genom stadens gator. Tänk vad härligt att få dela den glädje som förenar oss i kampen för allas lika rätt till kärlek.
Det vi trodde skulle ge god publicitet för den viktiga kampen för hbtq-rättigheter förbyttes i något annat. Medierna kom att fokusera på att deltagare i Vänsterpartiets del av Pridetåget ropade ”hela Malmö hatar polisen”.
De poliser som följde vår parad till fots, i bil och till häst för att skapa trygghet möttes av Vänsterpartiets hat.
Företrädare för Vänsterpartiet skanderade också ”Hela Malmö hatar Moderaterna” i Folkets Park, som var samlingsplats efter Prideparaden. Ett samhälle där människor känner att de måste dölja sina politiska åsikter för att accepteras är inte ett starkare demokratiskt samhälle.
Pride bör vara en plats där människor förenas kring alla människors lika värde – inte där politiska motståndare görs till måltavlor för kollektiva hatbudskap.
Vänsterpartiets ordförande i Malmö, Tove Karnerud, urskuldar sig med att hatet ska tolkas som en protest mot rasism och homofobi inom Polismyndigheten och i ljuset av fördomar i USA. Det duger inte. Partiet är svaret skyldigt när det gäller extrema åsikter som ständigt avslöjas under dess flagg.
Låt mig vara tydlig: polisen är inte bara en grundsten i den svenska demokratin. Poliser arbetar i vått och torrt och springer mot hot i stället för från dem. De åker hem till personer som har utsatts för till exempel sexualbrott, inte sällan hbtq-personer. Poliser ska också skydda både unga och vuxna som lever under hedersförtryck.
Givetvis ska polisen vara en organisation präglad av respekt för allas lika rättigheter. Inom Öppna moderater har vi inte sett annat än att det efterlevs.
Ingen utsatt gynnas av retorik som bara syftar till att skrämma dem. Vi älskar polisen och hade föredragit slagorden ”Hela Malmö älskar polisen!”.