Linda Fagerström är docent i konst- och bildvetenskap vid Linnéuniversitetet samt konstkritiker på kultursidan.
Sällan har jag upplevt en så snarstucken och tjurig respons från en offentlig tjänsteman som den Mårthen Mirza gav när jag efterlyste en policy för konstens framtid i Lund.
En chef måste kunna ta kritik och lyssna till synpunkter. Många skulle rentav påstå att det hör till jobbets viktigaste delar. Att gå på defensiven blir ju bara pinsamt. Kan Lundaborna verkligen inte förvänta sig mer än så av sin kulturchef?
Först: att låta Lasse Åberg vara ett positivt laddat förslag i ett föredrag för Lunds konsthalls vänner (men även öppet för allmänheten) säger egentligen allt. Vilken tondövhet, vilken brutal brist på fingertoppskänsla.
Dessutom: flera bilder i föredraget den kvällen var från Skissernas museum, som ju inte drivs av Lunds kommun. Stolligt. För att inte säga ohederligt. För om den egna verksamheten nu är så briljant, varför inte visa fotografier av den?
Mirza var fram till 2020 avdelningschef inom Omsorgsförvaltningen i Staffanstorps kommun, han har arbetat med nyanlända i Malmö stad 2015 och på en rad kulturhus. Konst är helt enkelt inte hans starka sida. Själv har jag, som konstkritiker, bevakat Lunds konstliv i 25 år. Artikeln jag skrev har genererat stor positiv respons från en rad konstaktörer i stan. De iakttagelser och de synpunkter jag framförde delas av många.
Sist: kulturchefens barnsliga reaktion vittnar förmodligen också om att min kritik visste var den tog. Inga svar på ställda frågor kommer nämligen. Istället räknar han, lätt nervöst, upp ett antal genomförda konstprojekt. Tack, vi känner till dem redan. Men var är visionerna? Vilka är målen? Förhoppningarna? Mirza är fortfarande svaret skyldig.