Många seniorer i Sverige riskerar undernäring. Ett fattigdomsbevis som borde vara generande för en välfärdsstat. I stället skyller politikerna på varann.
Det är ingen nyhet att äldre människors hälsa riskeras när de inte får i sig näringsrik kost. Frågan har debatterats i åratal. Men eftersom den är så komplex verkar ett seriöst och samlat grepp från stat, kommuner och regioner vara omöjligt att ta.
I stället larmar politiken och gör sig till – förfäras indignerat över enskilda kommuners besparingsåtgärder. Som när ett äldreboende i Arboga drog in söndagssteken.
Men nu har det kommit en rapport från Karolinska institutet (KI) som gjort en gedigen undersökning på uppdrag av Livsmedelsverket, i förlängningen av regeringen.
Den ger en skrämmande bild av problemets omfattning.
100 000 äldre lider redan av undernäring i Sverige. 800 000 riskerar att bli undernärda inom kort. Det handlar om 8 procent av Sveriges befolkning.
Förklaringarna är flera. För det första är äldreomsorgen en kostnadskrävande post i en kommunal budget – näst störst efter skola och barnomsorg. Om inte regeringen kompenserar kommuner med åldrande befolkning och sjunkande skatteintäkter spelar det roll för den enskilde var man blir gammal. När pengarna tar slut visas ingen budgetpost nåd.
För det andra minskar aptiten hos äldre människor. Främst hos dem som lider av demenssjukdomar. Om hungerkänslorna försvinner är det svårt att hugga in på den färdiga matlådan som en stressad hemtjänst levererar. Allra helst om man inte ens vet hur mikrovågsugnen fungerar.
Och hur inspirerande är det att äta ensam?
För det tredje hinner inte en stressad personalstyrka sitta ner i lugn och ro och mata den som har svårt att svälja, inte är kapabel att föra gaffeln till munnen eller helt enkelt matvägrar. På många äldreboenden organiseras matstunden på ett trivsamt sätt. Men i dessa tider när alla ska bo hemma så länge som möjligt är det ingen samvaro som är alla förunnad. Hemtjänstpersonalen kanske bara har sju minuter på sig att värma, duka och diska.
För de äldre innebär undernäringen ett enormt lidande. Och leder till en förtida död. För kommuner och regioner handlar det om sju miljarder kronor i ökade vård- och omsorgskostnader per år.
Livsmedelsverket har utarbetat ett stöd på tio punkter för att kommuner och regioner ska kunna sätta in rätt åtgärder i tid.
När SVT intervjuar äldreomsorgsminister Anna Tenje (M) om KI:s rapport svarar hon att det ofta är S-styrda kommuner som skurit ner på den näringsrika kosten till äldre. Men röstar väljarna bara på Moderaterna så är söndagssteken räddad.
Lena Hallengren (S), som var socialminister i förra regeringen, anklagar nuvarande regering för att inte ha skjutit till de resurser som krävs. Själv hävdar hon att hon tar problemet på största allvar. Hon har till och med dragit till med att ”regeringen satt äldreomsorgen på svältkur”.
Det är valrörelse och en sådan kräver tydligen den här formen av utspel. Men sanningen är den att undernäring bland äldre har diskuterats och debatterats i över 30 år i Sverige. Socialstyrelsen har publicerat mängder av rapporter om riskerna och också råd om vad som behöver göras.
Frågan kräver en mycket större portion seriositet. Det leder absolut ingen vart att man på nationell nivå tjafsar när ansvaret slutligen landar i kommunernas knä.
Visserligen kanske inte alla äldre orkar ta sig till vallokalerna på valdagen. Men de har definitivt anhöriga som gör det. Så vilket parti erbjuder en seriös lösning?