Frida Stoltz är volontär och medgrundare för organisationen ”Skicka vidare till Ukraina”.
I fredags befann sig hon och tre andra volontärarbetare i Kharkiv-regionen för att leverera förnödenheter till sjukhus och civila.
På tillbakavägen stannade de på en bensinmack i Poltava-regionen – som inte är så frontnära och beskrivs som ”relativt säker mark”.
Det var kö till tanken så Frida och hennes kollega Felix väntade i bilen medan de andra gick in på macken. Kort innan hade ett jätteoväder brutit ut. Regnet smattrade mot bilrutan och det var kolmörkt ute – med undantag för blixtnedslag.
Frida och hennes kollega satt och pratade vardagligt.
Då lät en öronbedövande smäll.
– Smällen var så hög att jag inte liksom hör den, men jag ser framför mig att fönstret flyger in, säger hon.
”Luktade bara blod”
Därefter gick allt snabbt.
– Det är som att två eldklot, i olika storlekar, flyger framför ansiktet på mig efter att fönstret trycks in. De såg ungefär ut som två klot bestående av flera tomtebloss. Och den första tanken är att de kommer explodera i ansiktet på mig.
Hon slet av sig bilbältet och skyndade ut från bilen.
Tillsammans med Felix sprang hon mot en byggnad längre bort från macken – där de möttes av en man som satt framåtlutad.
– Han trycker mot sitt eget bröst samtidigt som han har en hand på ryggen. Och hans ljusa, beiga T-shirt är täckt av blod.
Hon säger åt Felix att ta av sig tröjan för att använda som tryckförband.
– Det var fruktansvärt, folk skrek och det var som en apokalyptisk känsla. Det var grått och eld och skrik och rök, och när vi var vid den här mannen så luktade det bara blod.
Frida skadades lindrigt
De lyckades sammanstråla med sina andra kolleger som alla var oskadda.
Då märkte Frida att hon fått en smäll mot armen.
– Jag hade känt att jag hade en brännskada som har blivit någon typ av muskulär skada. Det gjorde ont, men just då så spelade det ingen roll, allt jag tänkte på var att alla fyra var vid liv.
Totalt skadades sex personer i attacken, och det har inte rapporterats några dödsfall. Ambulanssjukvårdare kom till platsen för att vårda de skadade i en närliggande byggnad. Och Frida fick bli omplåstrad.
Därefter fick de söka skydd i en källare till en närliggande byggnad. Dagen efter kunde de fortsätta sin resa.
”Finns alltid risker”
Frida och hennes kolleger kom hem till Sverige på måndagen.
– Jag känner mig ganska mosig av att ha rest i allmänhet och sen känner jag, av vad jag misstänker var tryckvågen, att jag är tjock i huvudet. Men annars mår jag bra.
Trots riskerna vill samtliga i volontärgruppen resa till Ukraina igen.
– Det är väl ingen egentligen som är beredd att sluta, däremot så får vi väl fundera på hur vi fortsätter. Sen är det så att vi har förstått att det alltid finns en risk att åka in i ett land i krig, det är ju inte så att vi är korkade, säger hon och fortsätter:
– Men jag vill samtidigt understryka att den här attacken var mot ett civilt mål, det var ju inte på en militärbas utan en vanlig tankstation ganska långt från frontlinjen. Någonstans borde det ändå vara fredat, säger Frida.