Socialtjänsten om innebrända flickan: Vi gjorde inget fel
Flera orosanmälningar gjordes • ”Även om alla gör rätt kan det bli väldigt fel”
・Uppdaterad:
En femårig flicka låstes in av sin mamma och kunde inte ta sig ut när en brand startade i lägenheten.
Nu visar Lex Sarah-utredningen att socialtjänsten, trots flera orosanmälningar, inte brustit i handläggningen.
– Även om alla gör rätt kan det bli väldigt fel, säger Marie Larsson, förvaltningsdirektör.
Mamman dömdes i förra veckan till sex års fängelse för olaga frihetsberövande och grovt vållande till annans död.
Vid minst 42 tillfällen lämnade hon sin femåriga dotter ensam i lägenheten i Göteborg, oftast för att gå ut och träffa sin pojkvän. Hon låste då in barnet och övervakade henne via kameror i bostaden.
Bilderna visade hur den lilla flickan tillbringade dagarna ensam, hade en surfplatta som sällskap, satt övergiven på golvet, gick fram och tillbaka i hallen själv och bäddade ned sig själv på kvällen för att sova.
Den 7 februari i år visade övervakningskamerorna hur lägenheten fylldes med rök. En kraftig eldsvåda hade då startat i flickans sovrum och hon kunde varken ta sig ut eller tillkalla hjälp. Hon dog i branden.
Enligt förundersökningen hade socialtjänsten i Göteborg fått in tre orosanmälningar om familjen. Den sista anmälan, som kom in i slutet av juli förra året, handlade om att flickan lämnades själv långa stunder. Socialtjänsten beslutade att lägga ned ärendet.
Efter dödsbranden valde kommunen att Lex Sarah-anmäla sig själva. Nu är utredningen klar.
– Vi har tittat på hur vi har hanterat ärendet och kommit fram till att vi inte ser att vi har avvikit från våra rutiner, riktlinjer eller praxis utan vi har hanterat det så som vi har sagt att vi ska, säger Marie Larsson, förvaltningsdirektör vid socialförvaltningen på Hisingen.
”Hade behövt mer hjälp än vad de fick”
I samband med granskningen upptäcktes andra brister i förvaltningen som inte bedöms vara kopplade till handläggningen av ärendet med flickan.
– Det finns information som vi kan vara tydligare med för att vi inte ska riskera att det händer nånting i framtiden. Att vi inte kommer att skapa något annat missförhållande. Men man säger också i utredningen att det är förbättringsförslag. Det vi behöver göra annorlunda säger man inte är kopplat till att det hade haft en annan utgång på det i det här ärendet, säger Marie Larsson.
Med facit i hand, borde den här flickan ha omhändertagits?
– Med facit i hand är det uppenbart att den här familjen, mamman och barnet hade behövt mer hjälp än vad de fick. Det tror jag nog alla kan säga. Men med vårt facit, utifrån de kunskaper vi har, så är vår bedömning att vi gjorde det vi kunde utifrån den situationen som var då, när vi hade kontakten.
– Sen kan man alltid fundera på vad som har hänt för övrigt runt den här familjen. Och är det något medskick så är det att vädja till alla runt omkring barn och familjer där man ser att det finns stora behov: Ta inte för givet att nån annan också vet. Att man vågar anmäla och stå för sin anmälan. Ibland kan det vara att vi behöver extra fakta eller fler uppgifter för att kunna göra mer.
– Vi kan ständigt lära oss av situationer som har uppstått.
Mamman har varken kunnat erkänna eller förneka brott.