Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Kanske känner ni inte till Ulf Peter Hallberg. Han har ju i hela sitt vuxna liv bott i Berlin, i självvald exil. Och är han inte i Berlin är han på resa någonstans mellan Ukraina och New York. Men dyker han upp är det i en rulltrappa på en tunnelbanestation. Då är han lätt att känna igen. Håret lite på ända, han letar efter någon, kavajen är skrynklig, men han ser charmig ut, glimten i ögonen vaknar och han kan inte låta bli att le.
Men mest känner man igen honom därför att han släpar på två tunga resväskor med dåligt fungerande hjul och att han har en stor svart sportbag över axeln. Det mesta han släpar med sig är böcker. Utan böcker klarar han sig inte. Ulf Peter kånkar, uppkäftigt otidsenligt, mest på fysiska böcker, även om han trots sin teknikskepsis smugglar med sig en läsplatta med sitt arkivbibliotek i digital form.