Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Förtroende är fundamentet för sjukvårdens verksamhet. Varje människa som söker medicinsk hjälp måste känna så stark tillit till vårdpersonalens professionalitet att de bokstavligen är beredda att berätta sina mest intima hemligheter och lägga sitt liv i deras händer. Relationen mellan patient och behandlande läkare är på samma gång urstark och papperstunt ömtålig.
Detta vet såklart den handfull vårdanställda Palestinaaktivister som häromdagen, med sina yrkestitlar som ursäkt och till synes iförda sina arbetskläder, höll en uppmärksammad anti-israelisk manifestation utanför Karolinska sjukhusets entré. Allt nödtorftigt maskerat som en protest mot att en palestinsk barnläkare från Gaza – med väl belagda kopplingar till Hamas – sitter i israeliskt förvar sedan slutet av 2024.
Relationen mellan patient och behandlande läkare är på samma gång urstark och papperstunt ömtålig.
Men slagorden utanför sjukhusentrén var ungefär desamma som på andra Palestinaaktioner. Så också arrangörerna. Bland dem fanns till exempel den ur Vänsterpartiet uteslutna riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas, och proffsaktivisten Sami Suliman.
Den sistnämnda har bland annat gjort sig känd för att sprida öppet judehat och konspirationsteorier i sociala medier, och står åtalad för hets mot folkgrupp efter ett tal på en demonstration i Stockholm 2025. Till och med den antirasistiska stiftelsen Expo, som annars ofta har förunderligt svårt att känna igen rasism med rötterna i Mellanöstern, har i en granskning pekat ut Suliman som uppenbar antisemit.
Vem som helst som genomgått en vårdutbildning, eller har den minsta förståelse för patienters perspektiv, förstår att det är djupt olämpligt att förlägga en politisk manifestation utanför en sjukhusentré. Men för de mest radikala delarna av Palestinarörelsen är allt annat underordnat Den Stora Saken, inklusive vårdetiken och eventuella konsekvenser för kollegor och vårdens förtroende i stort.
Aktionens primära syfte var knappast heller inte att manifestera åsikter, utan att manifestera makt. Att, som SvD-kolumnisten och Mellanösternkännaren Christer Sfeir skarpsynt beskrev det på plattformen X, ”lägga beslag på vårdens moraliska auktoritet”. Liksom att sända det underförstådda budskapet till omgivningen att Israels fiender kan finnas överallt. Till exempel under den vita rocken på narkosläkaren som söver ner dig inför en livsavgörande operation.
Tillvägagångssättet är del i ett internationellt mönster. Det löst sammansatta aktivistnätverket ”Healthworkers 4 Palestine” manifesterar återkommande runt om i Europa, liksom i den digitala geografin. Ofta bär företrädarna verkliga vårduniformer, eller egentillverkade med organisationens logotyp tryckt på bröstfickan. Och gärna med ett stetoskop runt nacken, för att ytterligare parasitera på professionens trovärdighet och moraliska legitimitet.
Gärna med ett stetoskop runt nacken, för att ytterligare parasitera på professionens trovärdighet och moraliska legitimitet.
I Storbritannien har det gått så långt att regeringens särskilde rådgivare om antisemitism har föreslagit ny lagstiftning, som bland annat förbjuder vårdanställda från att bära politiska symboler på sina arbetskläder. Ett förslag som naturligtvis inte är föranlett av att läkare burit Labour-knappar eller att brexit-kritiska sjuksköterskor smyckat sig med EU-flaggan, utan av att allt fler anställda bär Palestina-pins på sina bussaronger. Vilket både lett till konflikter med andra anställda, och att ett växande antal brittiska judar känner rädsla och obehag inför att söka vård. Eller, till exempel, inför att som inlagd patient be om mat som är kosher.
”Vården är inte platsen dit man tar med sig sina egna åsikter. Och ju starkare åsikterna är, desto större blir problemet”, sade rådgivaren Lord Mann till BBC när han överlämnade sin rapport till den brittiska regeringen.
Den hållningen ska också gälla i Sverige. Vården måste skyddas från aktivistiska maktdemonstrationer, oavsett vilka de är.