Precis när värmeböljan i Europa mattats av påminner Erika Bjerströms ”Sommar i P1” om klimatförändringarnas konsekvenser.
Frustrationen är stor – frågan som efter extremvärmen 2018 var högst upp på den politiska agendan har ”gjort en u-sväng” efter pandemin, krig och lågkonjunktur.
Erika Bjerström beskriver hur hon får tjata in sina jobb och ifrågasätter hur coronapandemin kunde bli en kunskapsresa hos kollegerna men klimatfrågan får stämpeln ”svår”.
Hon pratar om hur den globala uppvärmningen och demokratiska krisen förstärker varandra och hur det slutligen fick henne att lämna SVT.
Och kanske är det en frihet att vara frilans om man ska sommarprata. Även om Bjerström flera gånger framhåller vikten av oberoende journalistik, är den svår att balansera till hundra procent när det handlar om en av vår tid största utmaningar. Det är pedagogiskt, sakligt, tydligt – och ibland skiner lite känsla igenom.
Jag vet inte om aktivism nödvändigtvis är svaret, men lite glöd á la Greta hade inte skadat.